Järnmagen

Nu har det gått en vecka sedan jag började äta på riktigt igen och det är många som undrar hur magen klarar det. Kan inte svara för hur det brukar vara för jag verkar vara utrustad med en riktig järnmage (bortsett från att jag har gallsten då) som har klarat alla övergångar mellan helfart, halvfart och jämnvikt utan att krångla.

I helgen var det grillpremiär och det kan vara det godaste jag ätit någonsin. Men potatissalladen som jag alltid hade som tillbehör förut är borta och ersatt med grönsaksspett. Saknar den inte ett dugg!

Skoj spinning

Spinning va kul! Någon sa innan att det handlar mycket om vilken musik som spelas och det kan nog stämma, det var iallafall riktigt bra musik på det här passet, rock blandat med hardcore techno.

Efter 5 minuter trodde jag att jag skulle dö. Benen kändes som spagetti, men det gick över. Har nog aldrig svettats så mycket i hela mitt liv, händerna gled nästan av styret. Så här dagen efter så känns benen ok, men man kan inte säga desamma om min bakdel som inte är van vid att sitta på en så smal sadel.

Spinningskorna gjorde att tån höll sig där den skulle också, höppas att jag kan få låna dem ett tag till så får jag se om jag blir riktigt biten och då är det dags att skaffa egna.

Spinning

Ikväll ska jag ge spinning ett andra försök.

Har bara testat det en gång för fem år sen. Gillade det inte alls och dessutom fick det min tå att strejka. Nu har jag packat träningsväskan med lånade spinningskor och öppet sinne.

Simhallen har stängt under sommaren och innebandyn blir lidande av att alla är borta på semester. Alltså känner jag att det behövs ett komplement till styrketräningen och löpningen. Kanske blir det spinning som får bli det komplementet?


Jag känner mig halv. Bokstavligen

10 månader och 1 dag.

Så lång tid tog det att gå ner 70 kg.

Det är en rätt lång tid och alla tankar och reflektioner om hur det känns att ha nått min målvikt kommer i ett senare inlägg.

Just nu vill jag bara rikta ett enormt stort tack till familj, vänner, kollegor, alla coacher och xtravaganzamedlemmar, ni som följt bloggen och främlingar som har peppat, stöttat och hejat på mig under resans gång. Kommer aldrig kunna beskriva med ord hur mycket det har betytt. TACK!

Vet vi vad det bästa är? Att resan är inte slut än, det här är en viktig station på vägen naturligtvis, men det kommer att komma många fler och det ser jag fram emot!

Träningsglädje

Det kan ju inte ha undgått någon att jag verkligen har fastnat för det här med löpning.

När jag pratar om det så får jag ofta höra att det är många som måste tvinga sig ut på sina rundor och fortfarande väntar på att den där löparglädjen ska infinna sig. Hade nog en väldig tur eftersom den för mig fanns på plats från första stund.

Men det är nog nåt mer än "bara" löparglädje jag känner när jag springer. Det blir inte lika omvälvande som den där första gången när det lossnade på löpbandet, men jag är alltid tacksam för att jag faktiskt kan göra det. Att jag har fysiken och tiden att göra det och det är inget som jag tar för givet.

Visst finns det rundor när benen är som bly, men träning ska vara jobbigt! För mig är det en jättekick att känna mig stark både fysiskt och mentalt och det är nog den största vinsten med hela den här viktresan. Visst är det kul att se bättre ut, köpa nya kläder och uppskatta mat på ett hela annat sätt, men att ha fått en kropp som inte begränsar mig i vad jag vill göra och klarar av är det häftigaste av allt.

Jag har inte försakat något under tiden som jag har gått på xtravaganza - jag har unnat mig en ny livsstil.

Det är så jag ser på träningen också, det är inget som jag gör för att man "ska", det är något jag unnar mig att investera tid och pengar i på samma sätt som jag unnar mig en stund på soffan med en bra bok, laga en god middag, lyssna på musik, osv.

När man känner så är det lätt att hitta träningsglädjen. Mitt tips till de som fortfarande letar efter den där glädjen är att sluta se träningen som ett nödvändigt ont, njut av att det luktar gott på kvällspromenaden, känn dig stark på gymmet när du märker att det är dags att öka motståndet, le mot dig själv i spegeln under gympapasset.

Ha kul helt enkelt!

Mindre än två kvar

1,7 kg

Så mycket är det kvar tills jag når målvikten. Det är verkligen jätte, jättelite. Och jag är så laddad för att gå över på jämnvikten, men först ska jag faktiskt njuta av den här tiden som är kvar på helfarten. Utnyttja tiden som man sparar på att inte behöva gå och handla och laga mat, lyxa till det och ibland äta min favoritshake (chokladtoffé) mer än en gång om dagen, och ladda mentalt för det som komma skall.

I slutändan är det kroppen som bestämmer

Jag måste erkänna, trots att helfarten fortfarande pågår för fullt så åt jag den där halva bananen som de stod och delade ut igår när man kom i mål. För då var hjärnan trött, kroppen trött och sånt måste man också lyssna på.

Förresten, nu har tiderna från igår publicerats och 1:05 är den tiden som jag ska slå på iFORM-loppet i augusti.

Första milen!

Egentligen skulle jag ha opererats för gallsten
i måndags. Nu blev den operationen tyvärr
inställd. Ikväll skulle jag troligen ha legat
hemma och vilat mig efter operationen men
nu gjorde jag det motsatta istället - deltog i
Blodomloppet och sprang min första mil!

Älskar känslan av att börja springa och känna
att idag, ja idag så kommer det att gå bra. Så
var det idag, jag kände mig stark men sam-
tidigt nervös, det längsta jag hade sprungit
innan var 6 km. Men när benen kändes sådär
starka som de gjorde idag så bestämde jag
mig för att det skulle gå hela vägen.

Två medaljer inom loppet av en vecka,
det är klart godkänt!


Min andra nummerlapp

Vilken fantastisk kväll det var att springa
på igår! Väldigt mycket folk och en
härlig stämning.

Här jag och Marika, vi är som synes mycket
nöjda över att ha sprungit hela sträckan.








Jämförelser

Det blir mest inlägg om träning just nu, men vädret inbjuder ju verkligen till att ge sig ut och röra på sig och eftersom jag fortfarande går på helfart så finns det inga spännande recepet eller annorlunda smakupplevelser att dela med sig av.

Efter att verkligen ha fastnat för det här med att springa och laddar inför Vår Ruset på ikväll så läste jag det här inlägget på löparforumet jogg.se:

Jogg.se är ett trevligt Forum med sympatiska åsikter.
På senare tid har det blivit en hel del långlöpning, och många undrar väl är det möjligt, är det sunt, kan jag, etc..
Som en gång sprinter, numera långlufsare och inblandad i löpning i över 50 år är min uppfattning att
ett varv på en arena = 400m är baske mig redan det långt,
5 km är så långt, att det klarar fler än 90% av svenska folket ej av.
Så sträck på er ni som kan lufsa, jogga eller springa 5 km - OAVSETT TID.
Sikta gärna uppåt, men jämför er neråt.
Var stolta för det ni kan.



För mig var det väldigt skönt att läsa det här inlägget. Gillar jogg.se, där finns mycket intressant läsning och många tips att få men det är lätt att bli lite blind när det pratas om mil, halvmaror, osv. och då tycka att mina rundor på ca 5 km är väl ingenting i jämförelse med det. Men den enda jag ska jämföra med är ju mig själv och där ska jag fortsätta att sikta uppåt och framåt, men också bli bättre på att kolla bakåt ibland och känna sig nöjd över det som är genomfört.

Har en massa spring i benen nu, solen skiner och det ska bli riktigt kul att springa Vår Ruset ikväll tillsammans med flera andra deltagare från xtravaganza.

RSS 2.0