Det kan ju inte ha undgått någon att jag verkligen har fastnat för det här med löpning.

När jag pratar om det så får jag ofta höra att det är många som måste tvinga sig ut på sina rundor och fortfarande väntar på att den där löparglädjen ska infinna sig. Hade nog en väldig tur eftersom den för mig fanns på plats från första stund.

Men det är nog nåt mer än "bara" löparglädje jag känner när jag springer. Det blir inte lika omvälvande som den där första gången när det lossnade på löpbandet, men jag är alltid tacksam för att jag faktiskt kan göra det. Att jag har fysiken och tiden att göra det och det är inget som jag tar för givet.

Visst finns det rundor när benen är som bly, men träning ska vara jobbigt! För mig är det en jättekick att känna mig stark både fysiskt och mentalt och det är nog den största vinsten med hela den här viktresan. Visst är det kul att se bättre ut, köpa nya kläder och uppskatta mat på ett hela annat sätt, men att ha fått en kropp som inte begränsar mig i vad jag vill göra och klarar av är det häftigaste av allt.

Jag har inte försakat något under tiden som jag har gått på xtravaganza - jag har unnat mig en ny livsstil.

Det är så jag ser på träningen också, det är inget som jag gör för att man "ska", det är något jag unnar mig att investera tid och pengar i på samma sätt som jag unnar mig en stund på soffan med en bra bok, laga en god middag, lyssna på musik, osv.

När man känner så är det lätt att hitta träningsglädjen. Mitt tips till de som fortfarande letar efter den där glädjen är att sluta se träningen som ett nödvändigt ont, njut av att det luktar gott på kvällspromenaden, känn dig stark på gymmet när du märker att det är dags att öka motståndet, le mot dig själv i spegeln under gympapasset.

Ha kul helt enkelt!

Vilken fantastisk kväll det var att springa
på igår! Väldigt mycket folk och en
härlig stämning.

Här jag och Marika, vi är som synes mycket
nöjda över att ha sprungit hela sträckan.

Det blir mest inlägg om träning just nu, men vädret inbjuder ju verkligen till att ge sig ut och röra på sig och eftersom jag fortfarande går på helfart så finns det inga spännande recepet eller annorlunda smakupplevelser att dela med sig av.

Efter att verkligen ha fastnat för det här med att springa och laddar inför Vår Ruset på ikväll så läste jag det här inlägget på löparforumet jogg.se:

Jogg.se är ett trevligt Forum med sympatiska åsikter.
På senare tid har det blivit en hel del långlöpning, och många undrar väl är det möjligt, är det sunt, kan jag, etc..
Som en gång sprinter, numera långlufsare och inblandad i löpning i över 50 år är min uppfattning att
ett varv på en arena = 400m är baske mig redan det långt,
5 km är så långt, att det klarar fler än 90% av svenska folket ej av.
Så sträck på er ni som kan lufsa, jogga eller springa 5 km - OAVSETT TID.
Sikta gärna uppåt, men jämför er neråt.
Var stolta för det ni kan.


För mig var det väldigt skönt att läsa det här inlägget. Gillar jogg.se, där finns mycket intressant läsning och många tips att få men det är lätt att bli lite blind när det pratas om mil, halvmaror, osv. och då tycka att mina rundor på ca 5 km är väl ingenting i jämförelse med det. Men den enda jag ska jämföra med är ju mig själv och där ska jag fortsätta att sikta uppåt och framåt, men också bli bättre på att kolla bakåt ibland och känna sig nöjd över det som är genomfört.

Har en massa spring i benen nu, solen skiner och det ska bli riktigt kul att springa Vår Ruset ikväll tillsammans med flera andra deltagare från xtravaganza.

Det kan vara solen, det kan vara den förbättrade konditionen eller så är det bara flyt men den här veckan har benen känts lätta i spåren. Den känslan får gärna stanna kvar till Vårruset nästa vecka.

För att inte bara stirra mig blind på vågen i väntan på att nå min målvikt där (det är riktigt segt nu på slutet) så låter jag den ta det ta den tid det tar och fokuserar på mitt senste träningsmål: sommaren 2010 ska bli sommaren då jag springer min första mil.

Och för att verkligen se till att det blir gjort så anmäler jag och några utav mina kollegor oss till iFORM-loppet den 11 augusti.

Mitt påskägg i år innehåller såklart inget godis, men därmed inte sagt att det inte var godis i de påskägg som jag gav bort. Har nog saknat att hålla på i köket för jag fick för mig att göra eget påskgodis. Det är ju litegrann det ultimata testet: att göra massa godis som man inte får smaka på.

Jag får helt enkelt ta jobbarkompisarnas och familjens ord på att det smakade bra.



Gjorde: choklad- och mandelmasseöverdragna mandlar (de bruna med strössel på), mariannetryfflar (vita bollarna) och pistage- och valnötskola (inslagna i papper). Innehåller garanterat inget nyttigt.

Åt inget godis, men däremot upprepade jag julmiddagen med en köttbulle och en liten bit lax, smakade jättebra.

Två stora klädsegrar är vunna!

Sedan någon vecka tillbaka har jag använt min vinterjacka som jag senast kunde komma i när jag gick på gymnasiet. Den där jackn har hängt med i alla flyttar, överlevt alla klädutrensningar och nu får den äntligen komma till användning igen. Det är ingen märkvärdig jacka, en vanlig svart sak. Inte var den extremt dyr heller. Det finns inga nostalgiska orsaker till att jag har släpat med mig den i alla flyttlass. Den är helt enkelt väldigt bekväm och efter alla år så tycker jag fortfarande att den är snygg.

Jag har inte sparat särskilt många klädesplagg som är av sorten "en dag ska jag komma i dem igen", men jackan är ett av dem och nu sitter den hur bra som helst. Senast den gjorde det var vintern 2002.

Seger nummer två kom i helgen då jag blev kvar i Uppsala lite längre än planerat och blev erbjuden att låna ett par thermobyxor för att inte frysa ihjäl under en vinterpromenad. Var helt 100 på att det inte skulle finnas en chans att jag skulle komma i de tilltänkta byxorna, men det gick! Låna kläder av någon har jag inte gjort på många år, helt enkelt för att jag inte kunnat.

Såhär såg det ut när jag la mig i en snödriva och njöt av vintersolen i min gamla jacka och i lånade thermobyxor (tack Stefan för lånet!):

Ikväll blir det fest igen, jag är så laddad! Har börjat dagen med ett riktigt hårt pass vattengympa så nu är jag hur pigg som helst.

Innan festen blir det fördrink hemma hos Nina. Hon har lovat mig en vattendrink, hur gulligt som helst.

Jag är fortfarande så otroligt tacksam för allt stöd som jag får av alla jag träffar på xtravaganza, vänner, kollegor och familj. Ni gör det här väldigt mycket lättare för mig och jag hade aldrig kunnat drömma om en så här fin uppbackning. Stort tack för att ni bryr er, peppar och bara finns där!

Mental närning är en av xtravaganzas fyra ledstjärnor och det innebär:

"Humor, glädje och njutning är förutsättningar för motivation, uthållighet och skapar framgång i det man företar sig. När man förändrar energiintaget behöver man öka sin Mentala Näring för att skapa kraft till förändring. När stressen och tempot ökar i dagens samhälle minskar tiden och utrymmet för njutning, glädje och avkoppling."

Under de här dagarna som jag har hållit på har jag fått otroligt mycket mental näring. Dels har jag känt mig motiverad och glad över att jag äntligen tar tag i det här och så var det givande med veckans gruppmöte, men det viktigaste näring har kommit från det stöd jag har fått av familj, vänner och kollegor. Alla har varit så otroligt peppande att jag blir alldeles rörd och väldigt, väldigt glad.

Era kommentarer på bloggen, mejl, samtal och sms har betytt jättemycket, stort tack för det!