På bättringsvägen
Äntligen! Nu har det gått ett dygn sen senaste anfallet och det verkar som att stenarna har bestämt sig för att sluta jävlas...för den här gången. Den nerdrogade medicindimman har också börjat släppa och så fort den gjorde det så kände jag mig mycket starkare. Vaknade imorse och funderade på om jag inte skulle ta en tur till simhallen idag. Efter att ha gått till postlådan fram och tillbaka så inser jag att jag skulle sjunka som en sten om jag försökte.
Hjärnan är fortfarande mosig av medicinen och coremusklerna har verkligen fått jobba under de här dagarna med alla kramper och anfall. Klen kropp är resultatet, men det går ju att bygga upp igen.
Hade allt det här hänt för ett halvår sedan så skulle jag varit ha varit sämre rustad, både mentalt och fysiskt, för att att kunna hantera det så om det ändå var så att jag skulle få det någon gång så är jag glad att det hände nu och inte då. Tur i oturen liksom.
Hjärnan är fortfarande mosig av medicinen och coremusklerna har verkligen fått jobba under de här dagarna med alla kramper och anfall. Klen kropp är resultatet, men det går ju att bygga upp igen.
Hade allt det här hänt för ett halvår sedan så skulle jag varit ha varit sämre rustad, både mentalt och fysiskt, för att att kunna hantera det så om det ändå var så att jag skulle få det någon gång så är jag glad att det hände nu och inte då. Tur i oturen liksom.
Än ger jag inte upp
I onsdags var jag tvungen att åka till akuten igen, då hade jag tre gallstensanfall på raken och medicinen hjälpte inte längre. Efter några timmars väntan där fick jag en ny medicin som hjälpte, men den är väldigt stark så den sätter hela kroppen ur spel. Total matthet, huvudvärk, illamående och yrsel blir resultatet, men det är ändå värt det eftersom det tar bort gallsmärtorna. Igår fick jag nya anfall och nu har jag inte mycket ork kvar överhuvudtaget.
Där uppe i headern så står det att den här bloggen ska handla om de med- och motgångar som jag kommer att möta under tiden. Gallstenen och allt som den medför är definitivt den största motgång jag mött. Jag vill träna, men har ingen ork. Jag vill äta rätt, men orkar inte laga mat. Men mest av allt så vill jag inte ge upp.
Där uppe i headern så står det att den här bloggen ska handla om de med- och motgångar som jag kommer att möta under tiden. Gallstenen och allt som den medför är definitivt den största motgång jag mött. Jag vill träna, men har ingen ork. Jag vill äta rätt, men orkar inte laga mat. Men mest av allt så vill jag inte ge upp.
Ett steg i taget
Jag har ju tidigare berättat om min
stegräknarfärd från Ystad till Haparanda.
Just nu har jag precis gått förbi
Örnsköldsvik så nu är det "bara" 50 mil
kvar till målet. Hade ju satt 285 dagar
som deadline och än så länge har jag
gått i 125 dagar så jag ligger bra till
i tidsplanen.
På kartan ser det inte ut att vara så
mycket kvar (det mörkgula är den
det som jag har gått, det ljusgula
är det som jag har kvar), men om
man tänker på att hittills så har jag
gått 150 mil så förstår man att det
är lite störrea vstånd mellan orterna
där uppe i norr.
Bästa baren
Efter träningen igår köpte jag en måltidsbar på xtravaganza och åt halva som ett mellanmål innan jag skulle komma hem och hinna äta middag.
Har aldrig varit särskilt förtjust i sånna där energibars och sånt tidigare för jag gillar inte torkad frukt, men den här var så god att jag inte kunne låta bli att "mmm:a" (tänk Maraboureklamen) högt för mig själv när jag tog första tuggan på tunnelbanan.
Smaken är yougurt, blåbär och citron och det finns ingen hejd på hur god den var! Om det finns någon liknande smakkombination i vanliga butiker så rekommenderar jag alla att testa den, absolut inte sötsliskig, mättande utan att vara torr och så otroligt god helt enkelt.
Tar gärna emot tips på andra goda bars om det är någon som har testat det, oftast så tar det över en timme innan jag hinner äta efter träning så då är en halv sån perfekt att äta efteråt på vägen hem.
Har aldrig varit särskilt förtjust i sånna där energibars och sånt tidigare för jag gillar inte torkad frukt, men den här var så god att jag inte kunne låta bli att "mmm:a" (tänk Maraboureklamen) högt för mig själv när jag tog första tuggan på tunnelbanan.
Smaken är yougurt, blåbär och citron och det finns ingen hejd på hur god den var! Om det finns någon liknande smakkombination i vanliga butiker så rekommenderar jag alla att testa den, absolut inte sötsliskig, mättande utan att vara torr och så otroligt god helt enkelt.
Tar gärna emot tips på andra goda bars om det är någon som har testat det, oftast så tar det över en timme innan jag hinner äta efter träning så då är en halv sån perfekt att äta efteråt på vägen hem.
Allt rullar på
Det är mycket nu, på alldeles för många plan. Extremt mycket mycket på jobbet vilket leder till att jag får alldeles för lite sömn och ännu mindre träning. Som tur är så kommer det inte vara så här länge till, bara nästa vecka också, sen blir det mer normalt tempo.
Men trots all den här stressen, tidsbrist, sömnbrist, ja man kan sammanfatta det som för mycket av en del och brist av en hel del annat, så är det en sak som jag ändå har skött och det är maten.
Innan xtravaganza så hade en sån här hektisk period krävt en massa "åhh det här förtjänar jag att äta och njuta av nu när jag jobbar så hårt" i form av hämtmat och mängder av socker för att försöka hålla mig pigg, men inte den här gången.
Jag har ställt alarmet för att komma ihåg mellanmålen och igår lagade jag middag och lunch för måndag och tisdag, idag blir det tomat- och fiskgryta och imorgon wokad thaikyckling. 
Till thaikycklingen gjorde jag något som jag aldrig gjort förut - en stirfrysås från scratch, har bara köpt färdiga påsar förut. Var hur enkelt som helst, aldrig mer färdiga påsar. Grönsakerna fick göra kycklingen och såsen sällskap i stekpannan. Kålroten (till höger på tallriken) har jag aldrig lagat förut så jag fick ringa pappa för att fråga om den skulle skalas innan jag tillagade den. Det skulle den tydligen.
Hur det hela smakar får jag reda på imorgon.
Tomat- och fiskgryta blev det också. Jag har aldrig lagat något med fisk som inte innefattat konservtonfisk eller lax som blev till en laxpasta. Det var också första gången jag hade i palsternacka och fänkål i min mat. Alltihopa smakade precis hur gott som helst, t.o.m med de varma morötterna som fick koka tillsammans med tomaterna. Det är saffran i den där grytan också så den luktar lika gott som den smakar.
När jag väl lärt känna mina nya ingredisenser och acklimatiserat mig tillbaka till köksmiljön på riktigt så hoppas jag att det kommer gå lite snabbare i köket för de där två rätterna tog två timmar att få till.
Starka rötter
Ätandet går bra, helgen gick fint och jag tycker mest att jag går runt och känner mig väldigt mätt. Idag började jag lägga till grova grönsaker till min tallrik som fram tills nu har bestått av protein och vattenrika grönsaker. Broccoli och morötter blev tillskottet och attans vad det sticker runt munnen nu!
Mycket starka ämnen i morötter och jag är ju helt ren så det är säkert därför jag reagerar så starkt på dem nu för det har jag aldrig gjort tidigare. Förhoppningsvis så är det här en engångsföreteelse för jag gillar ju morötter och vill inte ge upp dem.
Mycket starka ämnen i morötter och jag är ju helt ren så det är säkert därför jag reagerar så starkt på dem nu för det har jag aldrig gjort tidigare. Förhoppningsvis så är det här en engångsföreteelse för jag gillar ju morötter och vill inte ge upp dem.
Fixat första halvfartsdagen
Lunchen (kom tyvärr inte med på bild) smakade, om möjligt, ännu bättre än frukosten. Små potioner, men de räcker gott och väl för att få mig väldigt, väldigt mätt.
Så här såg frukosten ut:
1 upphackat kokt ägg
RÄDISAN!
2 msk med keso
Mmm, där står stenbitsrommen och väntar, 1 tsk sånt
Toppa det hela med ½ tsk linfrön
Äggröran fick mycket väl godkänt och jag ser redan fram emot att få äta samma rätt till frukost imorgon igen
Blev väldigt mätt efter att jag hade ätit, efter 4-5 tuggor började det kännas fullt. Skulle vara kul att se exakt hur mycket magsäcken har krympt sen jag började på xtravaganza.
Käken känns fortfarande lite öm (vilket kanske också kan bero lite på den hårda smällen i huvudet och ansiktet som jag fick imorse på innebandyn), men som tur är så gör den inte lika ont nu som efter frukosten.
Första dagen på halvfart har alltså gått bra, men nu väntar en helg och alla de utmaningar som en sådan bjuder på; fester, oregelbundna tider, filmmys, osv. Men jag kommer ju att uppleva många, många fler helger i mitt liv så det är lika bra att börja jobba in ett bra mönster på en gång.
Rädisan har ju inte direkt säsong nu, men den jag köpte smakade ändå otroligt gott, pepprigt och krispigt på en och samma gång. Och varje bit stenbitsrom var som en liten smakexplosion i sig när jag tuggade sönder den.
Till lunch- och middagssalladen hade jag en tsk av xtravaganzas egen flytande omega3olja på och den var supergod (herregud, jag börjar få slut på superlativ som beskriver allt det goda jag ätit idag), kommer definitivt bli en favorit.
Så här såg frukosten ut:
1 upphackat kokt ägg
RÄDISAN!
2 msk med keso
Mmm, där står stenbitsrommen och väntar, 1 tsk sånt
Toppa det hela med ½ tsk linfrön
Äggröran fick mycket väl godkänt och jag ser redan fram emot att få äta samma rätt till frukost imorgon igen
Blev väldigt mätt efter att jag hade ätit, efter 4-5 tuggor började det kännas fullt. Skulle vara kul att se exakt hur mycket magsäcken har krympt sen jag började på xtravaganza.
Käken känns fortfarande lite öm (vilket kanske också kan bero lite på den hårda smällen i huvudet och ansiktet som jag fick imorse på innebandyn), men som tur är så gör den inte lika ont nu som efter frukosten.
Första dagen på halvfart har alltså gått bra, men nu väntar en helg och alla de utmaningar som en sådan bjuder på; fester, oregelbundna tider, filmmys, osv. Men jag kommer ju att uppleva många, många fler helger i mitt liv så det är lika bra att börja jobba in ett bra mönster på en gång.
Rädisan har ju inte direkt säsong nu, men den jag köpte smakade ändå otroligt gott, pepprigt och krispigt på en och samma gång. Och varje bit stenbitsrom var som en liten smakexplosion i sig när jag tuggade sönder den.
Till lunch- och middagssalladen hade jag en tsk av xtravaganzas egen flytande omega3olja på och den var supergod (herregud, jag börjar få slut på superlativ som beskriver allt det goda jag ätit idag), kommer definitivt bli en favorit.
Den första måltiden
Underbar, fantastisk, välsmakande äggfrukost.
Bilder och utförligare recension av det hela kommer senare, just nu är jag alldeles för mätt för att kunna tänka klart. Och så har jag lite mycket träningsvärk i käkarna också.
Mellanmålet är också avklarat, det var ju en shake så inga konstigheter där.
Till lunch blir det kyckling och sallad. Första varma maten jag stoppar i mig på fyra månader. Den luktade fantastiskt när jag lagade till den igår, ska bli spännande att se hur den smakar.
Är bortskämd med nyfikna och stöttande kollegor som hejar (bokstavligen) på mig under de här första stapplande stegen tillbaka till det ätande folkets skara. It's good to be back!
Bilder och utförligare recension av det hela kommer senare, just nu är jag alldeles för mätt för att kunna tänka klart. Och så har jag lite mycket träningsvärk i käkarna också.
Mellanmålet är också avklarat, det var ju en shake så inga konstigheter där.
Till lunch blir det kyckling och sallad. Första varma maten jag stoppar i mig på fyra månader. Den luktade fantastiskt när jag lagade till den igår, ska bli spännande att se hur den smakar.
Är bortskämd med nyfikna och stöttande kollegor som hejar (bokstavligen) på mig under de här första stapplande stegen tillbaka till det ätande folkets skara. It's good to be back!
Förberedelser
Igår var det gruppträff på xtravaganza och innan den hade jag ett personligt möte med en av coacherna inför halvfarten. Pratade om hur det känns inför den, hur jag tänkt lägga upp det, vad jag ser som de största utmaningarna, osv.
Det som jag förutspår som min största utmaning så här i förväg är tiden. Tid att handla mat, tid att laga mat och tid att äta mat. Har aldrig varit bra på att äta mellanmål, innan xtravaganza åt jag tre gånger om dagen (frukost, lunch, middag) och någon sporadisk frukt då och då. Nu ska det petas in två mellanmål och ett kvällsmål i matschemat också. För matschema kommer jag att behöva, utan det är det nog stor risk att jag glömmer mellanmålen, speciellt på helgen när man är ledig.
Är helt inställd på att det kommer att ta tid att ställa om mina vanor så här och det måste det få göra. För att underlätta för mig själv och inte låta tiden bli en större utmaning än vad den är så tänker jag göra matlådor. Alltid ha en matlåda redo i frysen både hemma och på jobbet. Har jag det så kommer det vara mycket lättare att motstå frestelsen att köpa med sig en sushi och liknande på väg hem för att det blev lite sent på jobbet/träningen/vad det nu kan vara.
Det låter som att jag inte gör något annat än och går runt och tänker på mat och riktigt så är det inte, men ju bättre mentalt förberedd jag är dessto bättre kommer det att gå. Att vara medveten om sina svagheter är en styrka i sig för då kan man göra något åt dem.
Det som jag förutspår som min största utmaning så här i förväg är tiden. Tid att handla mat, tid att laga mat och tid att äta mat. Har aldrig varit bra på att äta mellanmål, innan xtravaganza åt jag tre gånger om dagen (frukost, lunch, middag) och någon sporadisk frukt då och då. Nu ska det petas in två mellanmål och ett kvällsmål i matschemat också. För matschema kommer jag att behöva, utan det är det nog stor risk att jag glömmer mellanmålen, speciellt på helgen när man är ledig.
Är helt inställd på att det kommer att ta tid att ställa om mina vanor så här och det måste det få göra. För att underlätta för mig själv och inte låta tiden bli en större utmaning än vad den är så tänker jag göra matlådor. Alltid ha en matlåda redo i frysen både hemma och på jobbet. Har jag det så kommer det vara mycket lättare att motstå frestelsen att köpa med sig en sushi och liknande på väg hem för att det blev lite sent på jobbet/träningen/vad det nu kan vara.
Det låter som att jag inte gör något annat än och går runt och tänker på mat och riktigt så är det inte, men ju bättre mentalt förberedd jag är dessto bättre kommer det att gå. Att vara medveten om sina svagheter är en styrka i sig för då kan man göra något åt dem.
Påfyllning i skafferiet
I helgen var jag och inhandlade lite nya torrvaror. När jag la upp allting på bandet såg det ut som att jag var ett vandrande klichéartat nyårslöfte som bestämt sig för att börja 2010 med att äta nyttigt.
I somras petade jag diskret bort kidneybönorna ur salladen, nu köpte jag dubbelt upp av det. För det är ju inte bara så att jag snart jag få känna andra smaker än pulver i munnen igen utan jag har också bestämt att jag ska vara mer öppen mot nya smaker. Finns en helt lista på grejer som jag bestämt har hävdat att jag inte gillar. Just nu kan inte komma på hur en enda av de där grejerna smakar (eller joo, kokt morot - den enda smaken jag inte längtar till) så därför ska de få en andra chans.
Jag fick en xtravaganzakokbok av mamma och pappa och den har jag bläddrat i varje kväll den senaste veckan. I den finns det kompletta menyer med recept för att äta halvfart i tre veckor. Min ambition är att följa de där menyerna, inte bara för att jag behöver inspiration i köket utanför att pusha mig själv att faktiskt testa på de där nya smakerna (palsternacka, linser, spenat, osv) som jag tidigare sa att jag inte tyckte om.
Nu vill jag inte att någon ska missbruka det där med att jag ska testa nya smaker och se sin chans att lura i mig senap, sladdriga svampbitar, pepparrot eller något sånt som faktiskt är läskigt på riktigt. Några gränser får det ändå finnas :)
I somras petade jag diskret bort kidneybönorna ur salladen, nu köpte jag dubbelt upp av det. För det är ju inte bara så att jag snart jag få känna andra smaker än pulver i munnen igen utan jag har också bestämt att jag ska vara mer öppen mot nya smaker. Finns en helt lista på grejer som jag bestämt har hävdat att jag inte gillar. Just nu kan inte komma på hur en enda av de där grejerna smakar (eller joo, kokt morot - den enda smaken jag inte längtar till) så därför ska de få en andra chans.
Jag fick en xtravaganzakokbok av mamma och pappa och den har jag bläddrat i varje kväll den senaste veckan. I den finns det kompletta menyer med recept för att äta halvfart i tre veckor. Min ambition är att följa de där menyerna, inte bara för att jag behöver inspiration i köket utanför att pusha mig själv att faktiskt testa på de där nya smakerna (palsternacka, linser, spenat, osv) som jag tidigare sa att jag inte tyckte om.
Nu vill jag inte att någon ska missbruka det där med att jag ska testa nya smaker och se sin chans att lura i mig senap, sladdriga svampbitar, pepparrot eller något sånt som faktiskt är läskigt på riktigt. Några gränser får det ändå finnas :)
Resultat v. 20
Det var skönt att uppleva ett nyår där jag inte ännu en gång lovade att ta tag i vikten och träningen utan istället lovade att fortsätta ta hand om mig själv så som jag har gjort hittills under de senaste fem månaderna.
Nästa vecka väntar min största utmaning någonsin sen jag började på xtravaganza - jag ska börja äta vanlig mat igen. Den senaste månaden har handlat mycket om det här. Gå och handla, laga mat, äta mat. Det här övar jag mentalt för varje dag, ser mig själv i olika situationer där jag kan utsättas för frestelser och hur jag ska hantera dem. Läser recept och slås ibland av tanken över hur mycket mat det är, påminner mig själv om att det är precis så mycket mat som jag behöver under en halvfart.
När jag åt min julmiddag njöt jag verkligen av smakerna och när jag åt den så la jag den känslan på minnet för det är en känsla jag vill ha med mig varje gång jag stoppar något i munnen. Gör jag det så är jag övertygad om att gelehallon, cheeseburgare eller snabbnudlar inte kommer smaka så bra som jag tidigare tyckte att de gjorde.
Under den här tiden kommer naturligtvis inte vågen visa så snabba resultat som tidigare (konstigt vore väl om det skulle vara så med tanke på att jag under halvfarten kommer att tvådubbla mitt nuvarande kaloriintag) och jag kommer t.o.m att gå upp lite igen när jag börjar äta, men när det känns motigt under halvfarten så behöver jag bara plocka fram det här inlägget, kolla på siffrorna nedan och känna att det där är kilon, och de känslor och tankar som de medförde, som jag aldrig vill ha tillbaka:
Vikt: -8,6 kg (-47,3 kg)
Midjemåttet utgår tyvärr den här gången eftersom sidan där jag skriver in det inte fungerar just nu och jag kommer inte ihåg vad jag hade sist.
Nästa vecka väntar min största utmaning någonsin sen jag började på xtravaganza - jag ska börja äta vanlig mat igen. Den senaste månaden har handlat mycket om det här. Gå och handla, laga mat, äta mat. Det här övar jag mentalt för varje dag, ser mig själv i olika situationer där jag kan utsättas för frestelser och hur jag ska hantera dem. Läser recept och slås ibland av tanken över hur mycket mat det är, påminner mig själv om att det är precis så mycket mat som jag behöver under en halvfart.
När jag åt min julmiddag njöt jag verkligen av smakerna och när jag åt den så la jag den känslan på minnet för det är en känsla jag vill ha med mig varje gång jag stoppar något i munnen. Gör jag det så är jag övertygad om att gelehallon, cheeseburgare eller snabbnudlar inte kommer smaka så bra som jag tidigare tyckte att de gjorde.
Under den här tiden kommer naturligtvis inte vågen visa så snabba resultat som tidigare (konstigt vore väl om det skulle vara så med tanke på att jag under halvfarten kommer att tvådubbla mitt nuvarande kaloriintag) och jag kommer t.o.m att gå upp lite igen när jag börjar äta, men när det känns motigt under halvfarten så behöver jag bara plocka fram det här inlägget, kolla på siffrorna nedan och känna att det där är kilon, och de känslor och tankar som de medförde, som jag aldrig vill ha tillbaka:
Vikt: -8,6 kg (-47,3 kg)
Midjemåttet utgår tyvärr den här gången eftersom sidan där jag skriver in det inte fungerar just nu och jag kommer inte ihåg vad jag hade sist.
Vattenlöpning
Idag köpte jag nytt kort i simhallen och invigde min nya baddräkt. Inget vattengympapass idag, men istället testade jag på vattenlöpning. Läste om det hos Miss Agda och blev nyfiken.
"Är du inte orolig för att folk kommer tycka att du ser lite knäpp ut när du springer i vattnet?" frågade de på jobbet när jag berättade om mina planer.
Ser nog ganska knäppt ut när man sitter på en stor bjudning och endast dricker ett glas chokladshake också så man kan lugnt säga att jag har vant mig vid att se lite knäpp ut.
Men visst var det folk som kollade i simhallen, säkert för att jag såg så häftig ut med mitt flytbälte och rörde mig knappt en meter i minuten. Och så såg jag kanske lite knäpp ut också :)
Såhär ser det ut när man joggar i vattnet:
"Är du inte orolig för att folk kommer tycka att du ser lite knäpp ut när du springer i vattnet?" frågade de på jobbet när jag berättade om mina planer.
Ser nog ganska knäppt ut när man sitter på en stor bjudning och endast dricker ett glas chokladshake också så man kan lugnt säga att jag har vant mig vid att se lite knäpp ut.
Men visst var det folk som kollade i simhallen, säkert för att jag såg så häftig ut med mitt flytbälte och rörde mig knappt en meter i minuten. Och så såg jag kanske lite knäpp ut också :)
Såhär ser det ut när man joggar i vattnet:
Rörelseglädje 2010
Äntligen tillbaka på gymmet för första gången i år. Förra året lärde jag mig springa igen, träningsfokuset för 2010 kommer därför ligga på konditionen för min del. Det är min största utmaning, klart jag kommer fortsätta att styrketräna öckså för det tycker jag är så sjukt kul men konditionsbiten är där jag kan pusha mig själv att bli bättre och blir jag bättre så kommer jag att tycka att det är roligare att köra kondition också. Win-win situation det där.
Eftersom jag vid ett tillfälle innan jul tydligen totalt saknade syrebrist i hjärnan så lovade jag att ställa upp i en löptävling tillsammans med några jobbarkompisar. En tävling som skrämmer livet ur mig. Vad den heter kommer jag att avslöja senare när det närmar sig, men än så länge är det många månader kvar att öva på. Att genomföra det loppet är mitt konditionsmål för 2010.
För att göra styrketräningen ännu roligare så ska jag boka in ett gyminstruktion med min kompis (och tillika gyminstruktör) Nina för att få en mer varierad träning i gymmet.
Eftersom jag vid ett tillfälle innan jul tydligen totalt saknade syrebrist i hjärnan så lovade jag att ställa upp i en löptävling tillsammans med några jobbarkompisar. En tävling som skrämmer livet ur mig. Vad den heter kommer jag att avslöja senare när det närmar sig, men än så länge är det många månader kvar att öva på. Att genomföra det loppet är mitt konditionsmål för 2010.
För att göra styrketräningen ännu roligare så ska jag boka in ett gyminstruktion med min kompis (och tillika gyminstruktör) Nina för att få en mer varierad träning i gymmet.
Väntan, fusket och första rädisan
Nu är det inte alls långt kvar till jag ska börja äta mat igen. Ju närmare den 15 jan jag kommer dessto mer påtagligt blir suget efter att få tugga, laga mat och njuta av nya smaker.
I fredags klättrade jag i princip på väggarna, kan t.o.m ha gått runt och pratat med mig själv, vet inte helt säkert. Då var det något salt jag ville ha (kan det vara så att jag var sympatibakis med alla som drack skumpa på nyår?). En bit kött smaksatt med soja var det enda jag kunde tänka på. Funderade på om jag hade något salt hemma.
En påse jordnötter låg där i skafferiet. Jag tog en jordnöt och tänkte att den måste ju stilla det här saltbehovet som höll på att förvandla mig en galning som pratade med sig själv.
Efter att ha tagit en tugga spottade jag ut nöten, den smakade inge vidare alls. Om det var samvetet eller själva smaken det berodde på vet jag inte, men jag vet iaf att nu blir det inte så svårt att hålla sig till den 15e, för gör jag det så kommer det kännas så mycket roligare att sätta igång på rätt sätt då än att fuska nu.
Första veckan kommer det att bli upptrappning för att vänja kroppen vid fast föda igen och den första måltiden är redan bestämd. Det kommer att bli en frukost:
1 hackat kokt ägg blandat med 2 msk keso, ½ tsk hela linfrön och 1 tsk stenbitsrom.
I receptet står det också: "Klipp gärna i persilja, gräslök och annat kryddgrönt och sallad"
Sallad betyder att jag kommer att hacka ner en rädisa i den där äggmixen också. När det är gjort lovar jag att sluta tjata om rädisor. Men det är inte den 15 än och tills dess kommer rädisepratet troligtvis ta mer plats än vad som är normalt. Håll ut för ni vet väl hur det gamla ordspråket lyder?
"Efter den första rädisan följer många andra recepttips"
I fredags klättrade jag i princip på väggarna, kan t.o.m ha gått runt och pratat med mig själv, vet inte helt säkert. Då var det något salt jag ville ha (kan det vara så att jag var sympatibakis med alla som drack skumpa på nyår?). En bit kött smaksatt med soja var det enda jag kunde tänka på. Funderade på om jag hade något salt hemma.
En påse jordnötter låg där i skafferiet. Jag tog en jordnöt och tänkte att den måste ju stilla det här saltbehovet som höll på att förvandla mig en galning som pratade med sig själv.
Efter att ha tagit en tugga spottade jag ut nöten, den smakade inge vidare alls. Om det var samvetet eller själva smaken det berodde på vet jag inte, men jag vet iaf att nu blir det inte så svårt att hålla sig till den 15e, för gör jag det så kommer det kännas så mycket roligare att sätta igång på rätt sätt då än att fuska nu.
Första veckan kommer det att bli upptrappning för att vänja kroppen vid fast föda igen och den första måltiden är redan bestämd. Det kommer att bli en frukost:
1 hackat kokt ägg blandat med 2 msk keso, ½ tsk hela linfrön och 1 tsk stenbitsrom.
I receptet står det också: "Klipp gärna i persilja, gräslök och annat kryddgrönt och sallad"
Sallad betyder att jag kommer att hacka ner en rädisa i den där äggmixen också. När det är gjort lovar jag att sluta tjata om rädisor. Men det är inte den 15 än och tills dess kommer rädisepratet troligtvis ta mer plats än vad som är normalt. Håll ut för ni vet väl hur det gamla ordspråket lyder?
"Efter den första rädisan följer många andra recepttips"
