Tack för alla kommentarer, mejl, sms och samtal! Jag må vara envis men det är erat stöd som får mig att orka det där lilla extra.

Nu är den första jobbiga veckan över, tröttheten är äntligen borta och kroppen börjar kännas ren (det känns verkligen när slaggprodukterna som jag samlat på mig under halvfarten försvunnit ur kroppen) och stark igen.

Det var länge sen jag visade er några resultatsiffror så det är dags för sånna nu.

När jag började på halvfarten vägde jag 92,4 kg, gick upp exakt 2 kg när jag började äta igen (helt enligt planen, kroppen stabiliserar sig efter så lång tid av flytande föda). De där två extrakilona räknar jag inte in i totalsumman där nere utan den beräknas utifrån det senaste resultatet på xtravaganzavågen.

Har inte vägt mig på xtravaganzavågen under halvfarten, men när jag var på vattenjympan den 6 mars visade vågen i simhallen att jag precis krypit under 90 kilosstrecket. Hurra!

Sedan dess har jag hunnit med en semester i Berlin. Naturligtvis tänkte jag på vad jag åt även under semestern men det blev både vin, drinkar, hamburgare, vårrullar och glass där. Drack t.o.m den sötaste varma chokladen jag någonsin smakat:



Skuldkänslor eller liknande hade jag inte eftersom jag noga valde ut vad jag ville njuta av (vilket resulterade i ett retaurangbesök där den något omaka combon pannkakor, vårrullar och vitlöksbröd beställdes in) och vad jag valde att avstå ifrån.

Efter frossandet i Berlin körde jag igång med helfarten igen och fick se minst sagt förvånande resultat när jag klev upp på vågen (måttbandet har inte kommit fram ur flyttkartongerna än så midjemåttet får vänta):

Vikt: - 9,1 kg (-57,4 kg)

Inför och nu under den nya helfarten så har tanken "20 kilo kvar, 20 kilo kvar" rullat i mitt huvud dagligen, det är det som jag har fokuserat på. Det är nästan så att hjärnan behöver en omstart för att förstå att det faktiskt är betydligt mindre än så kvar.

Att komma så här nära målet är både roligt och läskigt på en och samma gång. Under hela den här viktresan så har jag alltid försökt föreställa mig i förväg de utmaningar jag kommer att möta för att kunna förbereda mig mentalt för dem. Den största utmaningen är naturligtvis att hålla jämnvikten sen när jag når min målvikt, och som en del av den hur det kommer att kännas när jag inte längre ska sträva efter att gå ner mer.

Kommer luften att gå ur mig när vågen visar att jag är klar? Kommer jag att falla tillbaka till gamla mönster?

Nej. Jag har lärt mig så mycket om mig själv under den här tiden att jag vet att det inte kommer att bli så. Jag har lärt mig tycka om mitt nya jag så jag skulle inte vilja göra det mot mig själv.

Men vad kan man jämföra 57 kg med då? Jo det är så mycket bagage som du får ha med dig om du flyger med två stycken 25-kilosväskor, ett handbagage och en liten beautybox.

Nu är jag igång med på helfart igen med soppor och shaker. Igår och idag kom tröttheten, men jag kör på. I veckan fick jag ett väldigt peppande mail från en av mina träningsförebilder och det gav mig den där sista puffen motivation som behövs för att ta den här viktresan hela vägen i mål.

Motivation behövs nu för det är betydligt jobbigare att köra igång med helfarten den här gången.

Det som är positivt med att jag äter pulver igen är att jag får en massa tid över som gick åt till matlagning förut. Den tiden kan jag lägga på träning och träning behövs för jag ska delta i Vårruset tillsammans med ett gäng från xtravaganza. I vår kommer jag alltså inte att synas vid spisen utan på löpbandet och ute i motionsslingorna - det hade jag aldrig trott om någon hade sagt det till mig för ett år sen.

Fick sällskap av en jobbarkompis idag på vattengympan och hon brukar köra ute på det djupa där man inte bottnar så då gjorde jag också det. Det kräver lite annan teknik och jag gissar det kommer att kännas i nya muskler imorgon, kul!

Lite synd att jag flyttar ifrån den här närheten till simhallen snart, men positivt att jag då kommer närmare gymmet. Och simhallen hamnar ju faktiskt bara fyra t-banestationer bort så vattengympan och simningen slutar jag inte med bara för det.

Det är verkligen jättestor skillnad på att säga nej till onyttigheter när man äter shaker och när man äter vanlig mat. Jag har trots det hållit mig till min diet mycket bättre än vad jag trodde att jag skulle göra, motivation, nästan (bara något hekto ifrån nu!) 50 kilos viktminskning och några månader på bara flytande föda gav mig visst lite karaktär på kuppen. När jag har gått utanför ramarna för halvfarten så har det varit medvetna val jag gjort så här kommer min lilla "fusklista" och hur det kändes att fuska.

- Smaksatt istället för naturell yogurt (den var god, skulle kunna göra någon efterrätt med den sen när jag går över på jämnvikt)
- Ett glas rödvin (smakade bra, blev full direkt, räckte bra med ett glas och jag känner inget sug efter mer)
- Beställde pizza (åt inte ens en liten slice förrän jag blev illamående av det, petade av skaldjurstoppingen och lämnade resten, aldrig mer pizza tack)
- En Red Bull (för att hålla mig vaken, var absolut inte sugen på läsk, smakade sött och sliskigt, väckte inget läskbehov)

Finns säkert något mer som passar in på den där listan, men inget som jag kommer på nu. Det iaf inte blivit chips, godis, glass, bakverk, jättefet mat eller dyl. och det har inte känts som någon uppoffring att avstå ifrån det heller.

Har inte fallit tillbaka till något sockerbehov heller vilket känns som en stor seger. Naturligtvis är det för tidigt att ropa hej än och ett sunt och vettigt förhållande till mat och snacks är något jag kommer att få jobba på hela livet, men den här tiden på halvfart har fått mig att tro att jag faktiskt kan klara det.

Den 15 mars ska jag gå tillbaka på helfart igen och som en sista utmaning under helfarten så åker jag på semester till Berlin dagarna innan, perfekt att avsluta med lite mental träning och en ordentlig dos mental näring innan jag ger mig på de sista 20 kilona som är kvar innan jag nåt min målvikt.