Julens frestelser
Hade jag inte bestämt mig i förväg för att äta den där lilla julmiddagen så hade det nog blivit betydligt svårare att stå emot än vad det faktiskt var. För att testa hur långt jag kunde gå så satte jag mig i soffan någon vecka före jul med en stor skål popcorn i famnen, slog på en film och började göra popcorngirlanger för att hänga i granen. Inte ett endaste popcorn hamnde fel och slank in i munnen, varken av gammal vana eller för att jag var sugen. Det är sånna där övningar som är så bra att komma ihåg de gånger då jag faktiskt blir sugen.
Som en extra julklapp så kollade jag på vågen om jag hade klarat ett av mina stora delmål - att väga under 100 kg innan 2009 är över. Jag klarade det och nu väntar ett nytt år med nya utmaningar.
2010 ska bli det år jag når min målvikt så jag har stora förhoppningar på det här nya året.
Köttbullen
Som synes är det en köttbulle, en bit skinka och en bit pepparlax. Varenda tugga var en njutning och köttbullen delade jag i säkert 20 småbitar. Tog över en halvtimme att äta upp det där och efteråt var jag sådär mätt som jag glömt bort att man kan vara, proppmätt alltså. Men det la sig rätt snabbt och magen klarade sig prima.
Bästa av allt med hela måltiden var att jag kände mig alldeles, alldeles nöjd med mitt val. Blev inte sjukt sugen på mer mat och hade noll ångestkänslor över att äta.
Partypåsar
Såhär runt jul är det ju
mycket festligheter på gång, kul!
När jag går på fest är det varken vin
eller groggvirke som ligger i mina
kassar, nej de innehåller vanligt
kranvatten (bubblat i Soda Streamer),
bär och någon citrusfrukt (frukt och
bär lägger jag i vattnet för smak och
färg). För att göra det hela ännu
smidigare för mig har jag
gjort "partypåsar".
Bären och frukten har jag delat
upp och portionsförpackat för att
slippa bära med mig grejer i
onödan och så behöver jag inte
stå och skära upp det på festen.
Partypåsarna ligger i frysen så
det är att bara att bubbla vattnet
och ta med sig en påse så är jag
klar för fest.
Innebandy
Det viktigaste var inte hur många mål jag gjorde (inga!) utan att jag faktiskt vågade vara med.
Den inställningen kommer naturligtvis behöva revideras när jag väl lärt mig passa, skjuta, osv för tävlingsmänniskan i mig är kvar oavsett hur många kilon som försvinner =)
Resultat v. 16
Nu har det gått fyra månader sedan jag började på xtravaganza. Precis som med allt annat man gör så flyger tiden förbi, känns som att det var några veckor sedan jag började. Men fyra månader betyder ju att det är dags för vägning (det är jag själv som har bestämt att jag vill väga och mäta mig en gång i månaden, det är inget man måste göra). Sprängde inte 40 kilosgränsen den här gången (hade jag inte heller räknat med), men var ändå med om något som som kändes minst lika, om inte mer, fantastiskt i resultatväg.
Senast jag sprang på ett löpband var på fotbollsträningarna för ca 10 år sedan. Efter det har jag bara nyttjat de där banden på gymmet för snabba promenader som uppvärmning innan styrketräningen. Konditionen försvann snabbt när jag slutade på fotbollen och i takt med att jag blev tyngre så blev det naturligtvis jobbigare att röra sig som tidigare.
Idag när jag kom till gymmet så klev jag upp på bandet som vanligt och började gå i rask takt. Har höjt farten på det vartefter nu under hösten och det gjorde jag idag också men när jag gjorde det så insåg jag att det inte gick att gå länge, jag var tvungen att börja jogga. Första impulsen var att sänka farten igen - jag vet ju att jag inte orkar jogga.
Jag sänkte inte, jag ökade lite till istället. Det bara susade i huvudet på mig för att jag inte kunde förstå att jag faktiskt sprang utan att känna det som att andnöden skulle komma vilken sekund som helst. För de som har sett Forest Gump - tänk er scenen när hans metallskenor ramlar av benen och han bara fortsätter springa. Så kände jag mig.
Det är svårt att förklara hur något så litet och enkelt kom att påverka mig så mycket. Det är inte heller lätt för någon annan som aldrig har befunnit sig i samma situation att försöka förstå min reaktion på något som man själv tar för givet att man klarar av. Men mitt löpband kan vara någon annans perfekta golfsving, viktiga intervju, scendebut, osv. Något som man under lång tid intalat sig själv att man inte kommer fixa men helt plötsligt så går det.
När jag klev av bandet igen så kände jag att kroppen hade orkat lite till men hjärnan gjorde det inte. Det blev för mycket känslor att ta in. Då kom tårarna. Tårar över att ha lyckats. Tårar över all den tid som jag förlorat. Vilken tur att min coach Annika var där på plats och kunde krama och säga precis det som jag behövde höra, stort tack för det!
Aldrig hade jag trott för fyra månader sedan att den här resan skulle påverka mig så mycket som den hittills har gjort. Fysiskt ja, men den mentala biten hade jag inte förberett mig på därför känns den som en bonus.
Och just de fysiska resultaten kommer här:
Vikt: -8,4 kg (-38,7 kg)
Midjemått: -6 cm (-31 cm)
Det betyder att lite mer än hälften av hälften är borta nu. Det ska jag fira med att på fredag, för första gången sedan gymnasiet, sätta min fot och klubba på en innebandyplan igen. Återkommer med rapport om det i helgen.
Nya byxor
Skillnaden är bara att de nya är fyra storlekar mindre än de gamla. Passar ju perfekt eftersom det idag är precis fyra månader sen jag började på xtravaganza.
Köttbulle
Inspirationskväll
Det bjöds på provsmakning från smakskolan för de som äter, jag tittade bara och luktade, men det såg väldigt gott ut. Var på föreläsning om minfulness och fick testa på zonterapi. Jag tog den som behandlade ansiktet och det var väldigt skönt, mina stresspända käkar är fortfarande helt avslappnade. Roligast av allt var att testa ett pass Nia, en träningsform som blandar jazz, duncandance, modern dans, taekwondo, tai chi, aikido och yoga.
Det var perfekt att få lite extra peppning nu när det snart gått fyra månader. Knappt bara en månad kvar tills jag ska äta igen! Längtar efter att få testa på allt det som jag lärt mig om mat och om god energi. Att få laga mat igen och upptäcka nya smaker. Tur att det är ett tag kvar för jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag vill smaka på först av allt. Just nu ligger rädisa eller selleri i topp på den listan.
