Update
Det har varit ett tag sen sist och det första man vill veta är väl om jag har hållit vikten?
Svar ja, jämnvikten fungerar. Detta trots att jag inte kunnat träna på nästan två veckor. Förra veckan fick jag nämligen min efterlängtade gallstensoperation. Den blev akut istället för planerad och jag var inte alls beredd på att det skulle göra så ont efteråt. Hade någonstans sett framför mig att jag kanske skulle vara lite seg samma dag med att dagen därpå skulle jag vara uppe och hoppa som vanligt. Så var det inte.
Men idag var det första dagen som jag vaknade utan att ha ont så nu i eftermiddag blir det några lättare övningar på gymmet och går det bra så kan jag börja springa igen nästa vecka beronde på hur stygnen ser ut. Äntligen!
Maten går också bra, jag tänker på vad jag äter utan att för den skull blivit någon nitisk matpolis. Såhär så till exempel gårdagens lunch ut:
Det är en räk- och kesopaj med yoghurtsås och sallad till. Keso i pajen gör att man inte behöver lika mycket riven ost som i en vanlig paj utan bara lite på toppen för att den ska gratineras (dessutom mättar det väldigt bra). Den krispiga kanten vill man inte vara utan när man äter paj, men den består ju bara av smör/olja och mjöl så istället för att göra ett helt pajskal så gör jag bara en liten pajdegssats och som jag rullar och lägger som en kant ovanpå fyllningen. Gott blev det!
Järnmagen
Nu har det gått en vecka sedan jag började äta på riktigt igen och det är många som undrar hur magen klarar det. Kan inte svara för hur det brukar vara för jag verkar vara utrustad med en riktig järnmage (bortsett från att jag har gallsten då) som har klarat alla övergångar mellan helfart, halvfart och jämnvikt utan att krångla.
I helgen var det grillpremiär och det kan vara det godaste jag ätit någonsin. Men potatissalladen som jag alltid hade som tillbehör förut är borta och ersatt med grönsaksspett. Saknar den inte ett dugg!
I helgen var det grillpremiär och det kan vara det godaste jag ätit någonsin. Men potatissalladen som jag alltid hade som tillbehör förut är borta och ersatt med grönsaksspett. Saknar den inte ett dugg!
På G igen
Nu är jag igång med på helfart igen med soppor och shaker. Igår och idag kom tröttheten, men jag kör på. I veckan fick jag ett väldigt peppande mail från en av mina träningsförebilder och det gav mig den där sista puffen motivation som behövs för att ta den här viktresan hela vägen i mål.
Motivation behövs nu för det är betydligt jobbigare att köra igång med helfarten den här gången.
Det som är positivt med att jag äter pulver igen är att jag får en massa tid över som gick åt till matlagning förut. Den tiden kan jag lägga på träning och träning behövs för jag ska delta i Vårruset tillsammans med ett gäng från xtravaganza. I vår kommer jag alltså inte att synas vid spisen utan på löpbandet och ute i motionsslingorna - det hade jag aldrig trott om någon hade sagt det till mig för ett år sen.
Motivation behövs nu för det är betydligt jobbigare att köra igång med helfarten den här gången.
Det som är positivt med att jag äter pulver igen är att jag får en massa tid över som gick åt till matlagning förut. Den tiden kan jag lägga på träning och träning behövs för jag ska delta i Vårruset tillsammans med ett gäng från xtravaganza. I vår kommer jag alltså inte att synas vid spisen utan på löpbandet och ute i motionsslingorna - det hade jag aldrig trott om någon hade sagt det till mig för ett år sen.
Köttbulle
Jag har bestämt mig för att äta en av pappas hemrullade köttbullar på julafton. Funderar på hur jag ska göra för att få ut det allra mest av den där köttbullen. Äta hela på en gång och liksom fylla upp hela munnen med köttbullesmak, eller ska jag skära den i mindre bitar och ta en i taget för att dra ut på det hela?
Min hemlighet
På kvällstidningarnas löp kan man läsa att det drar en fetmaepedemi över västvärlden, på TV lär Anna Skipper oss att äta rätt och det finns ett nästintill obegränsat utbud av olika träningsformer.
Övervikten is out there kan man säga. De som väger för mycket för att det ska vara hälsosamt kan inte göra så mycket för att dölja det.
Övervikt är ingen hemlighet, ändå har jag försökt hålla min hemlighet för mig själv. Inte pratat om den skam som jag har känt över att jag låtit mig själv förfalla på det sätt som jag gjort, skammen över att försöka ta tag i det men misslyckats. Har samtalen glidit över till samtalsämnen om vikt och mat har jag tystnat i hopp om att inte dra uppmärksamheten till mitt eget problem.
Trots den uppmärksamhet som övervikt, och följderna av den, får så är det nog inte så lätt att ta upp det med någon i sin omgivning som man ser har problem. En sådan konfrontation kan bli lika problematisk som om det skulle handla om andra typer av missbruk (alkohol, droger, spel, osv).
Mina föräldrar har försökt prata med mig om det, i de flesta av fallen har jag snäst "ja jag ska ta tag i det!". Blivit sur för att de lagt sig i när det egentligen handlat om att de bryr sig otroligt mycket om mig, men för mig så gjorde de samtalen att min skam blev påtagligare än någonsin. Så länge den var min hemlighet kunde jag skjuta undan den och hoppas att ingen skulle märka om jag bara inte pratade om det.
Linda har också tagit upp det med mig. Den gången hon försökte prata med mig om mitt viktproblem blev jag så otroligt arg på henne. Jag skrek och grät. Men jag var ju inte arg egentligen, bara så fylld av skam att jag inte visste hur jag skulle hantera det.
Äntligen har jag tagit tag i mitt problem och därmed också skammen. Nu inser jag hur modiga de var som försökte hjälpa mig. Jag är er evigt tacksam och ber om ursäkt för mina hårda ord, de var inte er de egentligen var riktade mot, det var mot mig själv.
Det tog tid innan jag kom till full insikt och bestämde mig för en konkret handling, men utan de konfrontationerna hade det nog tagit ännu längre tid.
Övervikten is out there kan man säga. De som väger för mycket för att det ska vara hälsosamt kan inte göra så mycket för att dölja det.
Övervikt är ingen hemlighet, ändå har jag försökt hålla min hemlighet för mig själv. Inte pratat om den skam som jag har känt över att jag låtit mig själv förfalla på det sätt som jag gjort, skammen över att försöka ta tag i det men misslyckats. Har samtalen glidit över till samtalsämnen om vikt och mat har jag tystnat i hopp om att inte dra uppmärksamheten till mitt eget problem.
Trots den uppmärksamhet som övervikt, och följderna av den, får så är det nog inte så lätt att ta upp det med någon i sin omgivning som man ser har problem. En sådan konfrontation kan bli lika problematisk som om det skulle handla om andra typer av missbruk (alkohol, droger, spel, osv).
Mina föräldrar har försökt prata med mig om det, i de flesta av fallen har jag snäst "ja jag ska ta tag i det!". Blivit sur för att de lagt sig i när det egentligen handlat om att de bryr sig otroligt mycket om mig, men för mig så gjorde de samtalen att min skam blev påtagligare än någonsin. Så länge den var min hemlighet kunde jag skjuta undan den och hoppas att ingen skulle märka om jag bara inte pratade om det.
Linda har också tagit upp det med mig. Den gången hon försökte prata med mig om mitt viktproblem blev jag så otroligt arg på henne. Jag skrek och grät. Men jag var ju inte arg egentligen, bara så fylld av skam att jag inte visste hur jag skulle hantera det.
Äntligen har jag tagit tag i mitt problem och därmed också skammen. Nu inser jag hur modiga de var som försökte hjälpa mig. Jag är er evigt tacksam och ber om ursäkt för mina hårda ord, de var inte er de egentligen var riktade mot, det var mot mig själv.
Det tog tid innan jag kom till full insikt och bestämde mig för en konkret handling, men utan de konfrontationerna hade det nog tagit ännu längre tid.
Där det tar utan att man tänker på det
Kollega: Oj! Vilka smala händer och fingrar du har, det har jag aldrig sett tidigare.
Kan det vara så att iaf 5 kg av de där 30 kommer från händerna? Kanske det kanske. Lustigt ändå att det märks på ställen som jag aldrig tänkt på att de också har blivit större ikapp med att nålen på vågen krypit uppåt.
Kan det vara så att iaf 5 kg av de där 30 kommer från händerna? Kanske det kanske. Lustigt ändå att det märks på ställen som jag aldrig tänkt på att de också har blivit större ikapp med att nålen på vågen krypit uppåt.
Jag beställer inte vatten för att jag är snål
Jag gör absolut ingen hemlighet av att jag just nu går på diet, men det är inte heller det första jag berättar när jag träffar nya människor.
Det finns dock ett tillfälle då jag önskar att jag kunde dra på mig en t-shirt där det står ”Jag beställer inte vatten för att jag är snål, men det är det enda grejen på det här stället som jag kan förtära just nu”. Det T-shirten skulle jag vilja använda när jag går ut eller sitter på restaurang. Då kanske man skulle slippa den där undrande blicken från personalen som lägger fram alla möjliga menyer på bordet i hopp om att locka bort mig från mitt vatten. Klart att jag förstår dem, de vill ju sälja och inte bara ha någon som sitter och tar upp plats för betalande gäster. Då känner jag en lust att förklara, enbart för att stilla mitt dåliga samvete.
Det finns dock ett tillfälle då jag önskar att jag kunde dra på mig en t-shirt där det står ”Jag beställer inte vatten för att jag är snål, men det är det enda grejen på det här stället som jag kan förtära just nu”. Det T-shirten skulle jag vilja använda när jag går ut eller sitter på restaurang. Då kanske man skulle slippa den där undrande blicken från personalen som lägger fram alla möjliga menyer på bordet i hopp om att locka bort mig från mitt vatten. Klart att jag förstår dem, de vill ju sälja och inte bara ha någon som sitter och tar upp plats för betalande gäster. Då känner jag en lust att förklara, enbart för att stilla mitt dåliga samvete.
Att alltid ligga steget före
Nästa vecka är det tre månader sen jag började på xtravaganza. På ett sätt så känns det som att jag alltid har gjort det här (kommer inte ens ihåg hur en bit sushi smakar, det ni!), men å andra sidan så är det det som att jag nyligen börjat eftersom jag lär mig nya saker hela tiden (träning, kost, mental hälsa).
Hjärnan är himla bra på många sätt men just min hänger inte med när det gäller min viktminskning. Folk säger till mig att det syns skillnad och visst märker jag det på de flesta kläderna i garderoben att det går åt rätt håll, men ändå så kan jag inte ta in det riktigt.
Samtidigt som jag är så otroligt inställd på att fixa det här så är det en del av mig som inte vågar tro på att det faktiskt går. Jag törs inte släppa efter och känna mig nöjd över det jag har klarat av hittills eftersom jag vet att det är en lång väg kvar innan jag når mitt mål.
Det finns ett talesätt som lyder; Den som alltid funderar på nästa steg spenderar hela livet på ett ben.
Det stämmer säkert, men just nu vågar jag inte ställa ner båda fötterna. Så när ni säger att jag är duktig så säger jag inte "äsch" och viftar med handen för att ge sken av någon falsk blygsamhet, det är helt enkelt för att jag fortfarande fokuserar på nästa steg.
Seg vecka
Den här veckan har jag varit seg och upptagen därför har det inte blivit någon träning förutom mina vanliga morgonpromenader. Ingen idé att gräma mig över det, får ta nya tag nu istället. Idag blir det gymmet och så vattengympa i helgen.
Håller det här soliga vädret i sig så tar jag med mig min nya kamera ut på en höstpromenad också. Tror att det är det som behövs för att jag ska komma tillbaka till min vanliga energinivå igen.
Håller det här soliga vädret i sig så tar jag med mig min nya kamera ut på en höstpromenad också. Tror att det är det som behövs för att jag ska komma tillbaka till min vanliga energinivå igen.
Omron Walking Style II
Den här stegräknaren står högst upp på min önskelista.
Nu när jag promenerar varje dag skulle det vara kul att veta hur många steg det blir på några dagar. Jag har en stegräknare nånstans men det är helt värdelös, nollställer sig själv med jämna mellanrum, har en hopplöst klen clip, registrerar inte alla steg, ja ni fattar - värdelös. Den här har jag testat och den är bra! Riktigt, riktigt bra
Nu när jag promenerar varje dag skulle det vara kul att veta hur många steg det blir på några dagar. Jag har en stegräknare nånstans men det är helt värdelös, nollställer sig själv med jämna mellanrum, har en hopplöst klen clip, registrerar inte alla steg, ja ni fattar - värdelös. Den här har jag testat och den är bra! Riktigt, riktigt bra
Fantastisk fest
Festen var väldigt trevlig och den gick bra också sett ur dietsynpunkt. Det var en gång när jag precis kom dit som jag var på väg att ta en näve popcorn, jag reflekterade först inte att jag var på väg att göra det, det kändes verkligen som att det var en reflex som jag lärt mig genom ett vanebeteende. Läskigt. Det grillades till middag, men jag och min soppa glad ganska obemärkt ned vid bordet.
Aldrig tidigare har jag reflekterat över hur många gånger under en vanlig festkväll som folk erbjuder en att smaka på saker. Det var ju inte direkt så att jag i festens börjar högt och tydligt hade deklarerat för att "hörni jag dricker bara vatten ikväll för jag går på diet". Jag hymlar absolut inte att jag gör det, men det är ju inget som man behöver inleda varje nytt samtal med. Vänner som var med på festen och vet vad jag håller på med var otroligt stöttande under kvällen, återigen blir jag alldeles rörd av ert stöd och support.
Eftersom det var fler än jag som missade gruppsamtalet i onsdags ska vi ha ett eget imorgon.
Imorgon är det också dags för vägning nummer två. Eftersom jag har varit sjuk den här veckan och ägnat helgen åt att ta det lugnt och ta igen mig så har jag inte särskilt höga förhoppningar på den.
Men nu är jag frisk igen och längtar efter att gå till gymmet imorgon innan gruppmötet.
Aldrig tidigare har jag reflekterat över hur många gånger under en vanlig festkväll som folk erbjuder en att smaka på saker. Det var ju inte direkt så att jag i festens börjar högt och tydligt hade deklarerat för att "hörni jag dricker bara vatten ikväll för jag går på diet". Jag hymlar absolut inte att jag gör det, men det är ju inget som man behöver inleda varje nytt samtal med. Vänner som var med på festen och vet vad jag håller på med var otroligt stöttande under kvällen, återigen blir jag alldeles rörd av ert stöd och support.
Eftersom det var fler än jag som missade gruppsamtalet i onsdags ska vi ha ett eget imorgon.
Imorgon är det också dags för vägning nummer två. Eftersom jag har varit sjuk den här veckan och ägnat helgen åt att ta det lugnt och ta igen mig så har jag inte särskilt höga förhoppningar på den.
Men nu är jag frisk igen och längtar efter att gå till gymmet imorgon innan gruppmötet.
Första festen
Nu är jag frisk, men kommer ta det väldigt lugnt med träningen fram till på måndag så att kroppen verkligen hinner återhämta sig. Fast det känns skönt att det kliar i benen av vilja att röra sig :)
Är i Uppsala över helgen och ikväll väntar den första festen sen jag börjar på xtravaganza. Det betyder ju ingen alkohol för min del. Det kommer att kännas ovant, inte för att jag brukar dricka mig dyngfull varje gång det är fest men några glas vin brukar det ju bli.
Nää, kvällens drink blir istället bubbelvatten med en citronskiva i. För det otränade ögat kommer det att se ut som vilken GT som helst.
Är i Uppsala över helgen och ikväll väntar den första festen sen jag börjar på xtravaganza. Det betyder ju ingen alkohol för min del. Det kommer att kännas ovant, inte för att jag brukar dricka mig dyngfull varje gång det är fest men några glas vin brukar det ju bli.
Nää, kvällens drink blir istället bubbelvatten med en citronskiva i. För det otränade ögat kommer det att se ut som vilken GT som helst.
Nej, nej, NEJ!
Det som inte fick hända har hänt - jag har blivit sjuk :(
Jag vet att jag antagligen oroar mig i onödan, men eftersom jag har alla influensasymptomen så går det inte att låta bli att tänka på svininfluensan. Att jag på två punkter (kronisk bronkit och övervikt) hör till riskgruppen gör ju inte saken bättre.
Det är jättetråkigt att jag missar gruppträffen ikväll och det kommer inte heller bli någon träning de närmaste dagarna. Känns som ett straff för att man har tagit tag i nånting och försökt göra något bra,
Jag vet att jag antagligen oroar mig i onödan, men eftersom jag har alla influensasymptomen så går det inte att låta bli att tänka på svininfluensan. Att jag på två punkter (kronisk bronkit och övervikt) hör till riskgruppen gör ju inte saken bättre.
Det är jättetråkigt att jag missar gruppträffen ikväll och det kommer inte heller bli någon träning de närmaste dagarna. Känns som ett straff för att man har tagit tag i nånting och försökt göra något bra,
Dag 7
Yes! Jag har klarat mitt första delmål: en vecka på bara soppa och vatten. Är förvånad att det har gått så lätt som det har gjort.
Absolut inga hungerkänslor idag och på gymmet så märkte jag att det gick lite lättare att trampa än förra gången. Tror bestämt att det lönar sig att gå vilse så att långpromenaderna blir ännu längre än vad det var tänkt.
Idag handlade jag kommande veckas soppranson och jag ser fram emot att köra vidare. Köpte t.o.m svampsoppa trots att jag inte äter svamp i vanliga fall. Det kanske är att räkna som veckans största framsteg? :D
Absolut inga hungerkänslor idag och på gymmet så märkte jag att det gick lite lättare att trampa än förra gången. Tror bestämt att det lönar sig att gå vilse så att långpromenaderna blir ännu längre än vad det var tänkt.
Idag handlade jag kommande veckas soppranson och jag ser fram emot att köra vidare. Köpte t.o.m svampsoppa trots att jag inte äter svamp i vanliga fall. Det kanske är att räkna som veckans största framsteg? :D
Dag 6
Idag har jag haft väldigt mycket energi, städat och fixat en massa. Söndagar brukar ju annars kunna bli rätt slappa och slöa så det var skönt att få lite vettigt gjort för omväxlings skull. Har ändrat om i mina köksskåp för att anpassa det så att det jag använder mest alltid finns nära till hands, så vanliga tallrikar och stekpannor och sånt har fått flytta bak i skåpen för att ge plats åt mina skålar och shaken.
När jag städade så rensade jag ut lite skokartonger och sånt som inte länge får plats, men en av skokartongerna får stanna kvar - den passar nämligen perfekt som låda för mina soppåsar.
Piffade till den lite och voila`!
Dag 5
Har varit betydligt piggare idag och det tyder ju på att jag har kommit in i ketonfasen :)
Åkte ut till IKEA på förmiddagen för att köpa lite skålar. Nu när det är soppa som gäller för hela slanten så blir det ju inte så mycket disk här hemma, bara skedar, skålar och djupa tallrikar som går åt så där fyllde jag på med lite nytt.
Åkte in till stan sen för att möta upp kompisar, gick runt på stan och inte en enda gång kände jag mig trött eller hungrig. Det är helt otroligt hur snabbt kroppen ställer om sig. så länge jag ser till att dricka ordentligt med vatten så mår jag prima. Problemet med att dricka så mycket vatten är ju att man måste springa på toa rätt ofta, vilket kan vara lite problematiskt om man inte har tillgång till toalett hela tiden.
När jag kom hem lämnade jag av det jag handlat och drog på mig träningskläderna för jag hade siktet inställt på en riktig långpromenad. Och lång blev den, jag råkade gå lite vilse så jag var ute i över tre timmar. det är alltid lite jobbigt att gå vilse såklart, men det var ju skönt att komma ut.
Åkte ut till IKEA på förmiddagen för att köpa lite skålar. Nu när det är soppa som gäller för hela slanten så blir det ju inte så mycket disk här hemma, bara skedar, skålar och djupa tallrikar som går åt så där fyllde jag på med lite nytt.
Åkte in till stan sen för att möta upp kompisar, gick runt på stan och inte en enda gång kände jag mig trött eller hungrig. Det är helt otroligt hur snabbt kroppen ställer om sig. så länge jag ser till att dricka ordentligt med vatten så mår jag prima. Problemet med att dricka så mycket vatten är ju att man måste springa på toa rätt ofta, vilket kan vara lite problematiskt om man inte har tillgång till toalett hela tiden.
När jag kom hem lämnade jag av det jag handlat och drog på mig träningskläderna för jag hade siktet inställt på en riktig långpromenad. Och lång blev den, jag råkade gå lite vilse så jag var ute i över tre timmar. det är alltid lite jobbigt att gå vilse såklart, men det var ju skönt att komma ut.
Dag 4
Jo gårdagen var lite jobbigare än de tidigare dagarna. Mycket tror jag berodde på att jag inte fick i mig så mycket vatten som jag skulle. Eftersom jag satt i möten hela dagen så gick det ju inte att gå och fylla på vattenflaskan och springa på toa så ofta som jag är van.
Dessutom så inföll ju dag 4 på en fredag, och en efter en jobbvecka brukar jag inte vara den piggaste i vanliga fall. Jag vet inte riktigt om jag har hamnat i ketonfasen än eftersom jag inte har känt av några av de första problemen som man brukar ha de första dagarna (frysa, extermt trött, hungerkänslor). Jag hoppas iallafall att jag är där, får väl köpa speciella stickor som finns på apoteket som man kan använda för att se om man är där eller inte.
Dessutom så inföll ju dag 4 på en fredag, och en efter en jobbvecka brukar jag inte vara den piggaste i vanliga fall. Jag vet inte riktigt om jag har hamnat i ketonfasen än eftersom jag inte har känt av några av de första problemen som man brukar ha de första dagarna (frysa, extermt trött, hungerkänslor). Jag hoppas iallafall att jag är där, får väl köpa speciella stickor som finns på apoteket som man kan använda för att se om man är där eller inte.
Dag 3
Det går fortfarande bra det här, på jobbet har jag en lapp där jag prickar för hur mycket vatten jag dricker. Jag ska dricka 3-5 liter om dagen och så mycket är man ju inte van att dricka så den där lappen hjälper mig att hålla koll.
Idag var första gången jag kände av lite huvudvärk, men då hjälpte det med att dricka vatten och så var den över på tio minuter.
Det är också nu man kan uppleva dålig andedräkt eftersom kroppen håller på att rensas på slaggprodukter, mm. Det är ju bara för några dagar men jag har köpt munspray så det ska förhoppningsvis inte märkas.
Var på gymmet idag och det kändes bra, eftersom xtravaganza i Alvik är helt nyöppnat så har det inte börjat så många medlemmar där än vilket är perfekt för mig, aldrig kö till några maskiner.
Imorgon är det dag 4, den dag som alla säger är jobbigast. Eftersom det har gått så bra hittills så oroar jag mig lite för ett bakslag imorgon, men det är ju bara att ta det som det kommer. Hoppas att det inte blir alltför påtagligt bara eftersom jag kommer sitta i möten hela långa dagen.
Idag var första gången jag kände av lite huvudvärk, men då hjälpte det med att dricka vatten och så var den över på tio minuter.
Det är också nu man kan uppleva dålig andedräkt eftersom kroppen håller på att rensas på slaggprodukter, mm. Det är ju bara för några dagar men jag har köpt munspray så det ska förhoppningsvis inte märkas.
Var på gymmet idag och det kändes bra, eftersom xtravaganza i Alvik är helt nyöppnat så har det inte börjat så många medlemmar där än vilket är perfekt för mig, aldrig kö till några maskiner.
Imorgon är det dag 4, den dag som alla säger är jobbigast. Eftersom det har gått så bra hittills så oroar jag mig lite för ett bakslag imorgon, men det är ju bara att ta det som det kommer. Hoppas att det inte blir alltför påtagligt bara eftersom jag kommer sitta i möten hela långa dagen.
Jag vill fortfarande bli bjuden på middag
Igår pratade jag med min pappa i telefon, han är i Norrland och vandrar och fiskar. Han hade fått en hel del fisk för han sa att han skulle ta med sig hem så skulle jag få smaka på nån öring som tydligen var helt fantastisk..
Ja det kan jag göra, fast om några månader, sa jag.
Vadårå? Undrade pappa.
Jag äter ju bara flytande nu, påminde jag.
Pappa och mamma är mina absolut största supportrar i det här (det handlade absolut inte om att han ville retas på något sätt) och ändå kommer sånt att hända hela tiden. Herregud det förstår väl jag det, det hör ju inte till vanligheterna att folk inte äter riktig mat sådär som man brukar göra, klart jag inte förväntar mig att alla runt omkring mig ska komma ihåg det hela tiden.
Och jag vill vara med, det är fortfarande fritt fram att fråga om jag vill hänga med och fika eller komma över på middag. Bara för att man äter middag ihop så behöver man ju inte äta samma mat, eller hur? På krogen serveras det också vatten, så inga problem där heller, i med lite mynta och ett paraply så kommer det att se ut som vilken drink som helst.
Klart att det kommer kännas lite konstigt i början, men det går nog över rätt snart tror jag.
Ja det kan jag göra, fast om några månader, sa jag.
Vadårå? Undrade pappa.
Jag äter ju bara flytande nu, påminde jag.
Pappa och mamma är mina absolut största supportrar i det här (det handlade absolut inte om att han ville retas på något sätt) och ändå kommer sånt att hända hela tiden. Herregud det förstår väl jag det, det hör ju inte till vanligheterna att folk inte äter riktig mat sådär som man brukar göra, klart jag inte förväntar mig att alla runt omkring mig ska komma ihåg det hela tiden.
Och jag vill vara med, det är fortfarande fritt fram att fråga om jag vill hänga med och fika eller komma över på middag. Bara för att man äter middag ihop så behöver man ju inte äta samma mat, eller hur? På krogen serveras det också vatten, så inga problem där heller, i med lite mynta och ett paraply så kommer det att se ut som vilken drink som helst.
Klart att det kommer kännas lite konstigt i början, men det går nog över rätt snart tror jag.
Dag 2
Nu har den andra dagen också gått och jag känner faktiskt inte så stor skillnad, men alla säger ju att det är dag 3-4 som är jobbigast så jag inväntar dem innan jag blir för styv i korken.
Ikväll var första gruppmötet (som man har en gång i veckan den första tiden, men sedan blir det varannan vecka) och i min grupp va vi ca 10 st. Man inleder mötet med mental träning, dvs fokuserar på sin målbild och jobbar med självkänslan och motivationen. Därefter diskuterar vi hur det har varit, delar med sig av tips och hälsokonsulten som håller i mötet berättar vad som händer i kroppen och vad som kommer att ske härnäst.
Det var väldigt givande att få träffa andra som går igenom precis samma sak som en själv, få lyssna på deras erfarenheter och dela med sig av sina egna tankar och funderingar.
Efter mötet hade vi genomgång av gymmet som är hur frächt och fint som helst eftersom stället är helt nyöppnat, jag ser fram emot att gå dit imorgon.
Den här bloggen kommer nog låta lite väl hurtig emellanåt, men det är ju bara för att det just nu känns så bra att ha tagit det här beslutet och jag är så väldigt peppad. Jag hoppas att ni har överseende med det så här i början :)
Ikväll var första gruppmötet (som man har en gång i veckan den första tiden, men sedan blir det varannan vecka) och i min grupp va vi ca 10 st. Man inleder mötet med mental träning, dvs fokuserar på sin målbild och jobbar med självkänslan och motivationen. Därefter diskuterar vi hur det har varit, delar med sig av tips och hälsokonsulten som håller i mötet berättar vad som händer i kroppen och vad som kommer att ske härnäst.
Det var väldigt givande att få träffa andra som går igenom precis samma sak som en själv, få lyssna på deras erfarenheter och dela med sig av sina egna tankar och funderingar.
Efter mötet hade vi genomgång av gymmet som är hur frächt och fint som helst eftersom stället är helt nyöppnat, jag ser fram emot att gå dit imorgon.
Den här bloggen kommer nog låta lite väl hurtig emellanåt, men det är ju bara för att det just nu känns så bra att ha tagit det här beslutet och jag är så väldigt peppad. Jag hoppas att ni har överseende med det så här i början :)
