Det var skönt att uppleva ett nyår där jag inte ännu en gång lovade att ta tag i vikten och träningen utan istället lovade att fortsätta ta hand om mig själv så som jag har gjort hittills under de senaste fem månaderna.

Nästa vecka väntar min största utmaning någonsin sen jag började på xtravaganza - jag ska börja äta vanlig mat igen. Den senaste månaden har handlat mycket om det här. Gå och handla, laga mat, äta mat. Det här övar jag mentalt för varje dag, ser mig själv i olika situationer där jag kan utsättas för frestelser och hur jag ska hantera dem. Läser recept och slås ibland av tanken över hur mycket mat det är, påminner mig själv om att det är precis så mycket mat som jag behöver under en halvfart.

När jag åt min julmiddag njöt jag verkligen av smakerna och när jag åt den så la jag den känslan på minnet för det är en känsla jag vill ha med mig varje gång jag stoppar något i munnen. Gör jag det så är jag övertygad om att gelehallon, cheeseburgare eller snabbnudlar inte kommer smaka så bra som jag tidigare tyckte att de gjorde.

Under den här tiden kommer naturligtvis inte vågen visa så snabba resultat som tidigare (konstigt vore väl om det skulle vara så med tanke på att jag under halvfarten kommer att tvådubbla mitt nuvarande kaloriintag) och jag kommer t.o.m att gå upp lite igen när jag börjar äta, men när det känns motigt under halvfarten så behöver jag bara plocka fram det här inlägget, kolla på siffrorna nedan och känna att det där är kilon, och de känslor och tankar som de medförde, som jag aldrig vill ha tillbaka:

Vikt: -8,6 kg (-47,3 kg)

Midjemåttet utgår tyvärr den här gången eftersom sidan där jag skriver in det inte fungerar just nu och jag kommer inte ihåg vad jag hade sist.