Resultat v. 31
Tack för alla kommentarer, mejl, sms och samtal! Jag må vara envis men det är erat stöd som får mig att orka det där lilla extra.
Nu är den första jobbiga veckan över, tröttheten är äntligen borta och kroppen börjar kännas ren (det känns verkligen när slaggprodukterna som jag samlat på mig under halvfarten försvunnit ur kroppen) och stark igen.
Det var länge sen jag visade er några resultatsiffror så det är dags för sånna nu.
När jag började på halvfarten vägde jag 92,4 kg, gick upp exakt 2 kg när jag började äta igen (helt enligt planen, kroppen stabiliserar sig efter så lång tid av flytande föda). De där två extrakilona räknar jag inte in i totalsumman där nere utan den beräknas utifrån det senaste resultatet på xtravaganzavågen.
Har inte vägt mig på xtravaganzavågen under halvfarten, men när jag var på vattenjympan den 6 mars visade vågen i simhallen att jag precis krypit under 90 kilosstrecket. Hurra!
Sedan dess har jag hunnit med en semester i Berlin. Naturligtvis tänkte jag på vad jag åt även under semestern men det blev både vin, drinkar, hamburgare, vårrullar och glass där. Drack t.o.m den sötaste varma chokladen jag någonsin smakat:

Skuldkänslor eller liknande hade jag inte eftersom jag noga valde ut vad jag ville njuta av (vilket resulterade i ett retaurangbesök där den något omaka combon pannkakor, vårrullar och vitlöksbröd beställdes in) och vad jag valde att avstå ifrån.
Efter frossandet i Berlin körde jag igång med helfarten igen och fick se minst sagt förvånande resultat när jag klev upp på vågen (måttbandet har inte kommit fram ur flyttkartongerna än så midjemåttet får vänta):
Vikt: - 9,1 kg (-57,4 kg)
Inför och nu under den nya helfarten så har tanken "20 kilo kvar, 20 kilo kvar" rullat i mitt huvud dagligen, det är det som jag har fokuserat på. Det är nästan så att hjärnan behöver en omstart för att förstå att det faktiskt är betydligt mindre än så kvar.
Att komma så här nära målet är både roligt och läskigt på en och samma gång. Under hela den här viktresan så har jag alltid försökt föreställa mig i förväg de utmaningar jag kommer att möta för att kunna förbereda mig mentalt för dem. Den största utmaningen är naturligtvis att hålla jämnvikten sen när jag når min målvikt, och som en del av den hur det kommer att kännas när jag inte längre ska sträva efter att gå ner mer.
Kommer luften att gå ur mig när vågen visar att jag är klar? Kommer jag att falla tillbaka till gamla mönster?
Nej. Jag har lärt mig så mycket om mig själv under den här tiden att jag vet att det inte kommer att bli så. Jag har lärt mig tycka om mitt nya jag så jag skulle inte vilja göra det mot mig själv.
Men vad kan man jämföra 57 kg med då? Jo det är så mycket bagage som du får ha med dig om du flyger med två stycken 25-kilosväskor, ett handbagage och en liten beautybox.

Nu är den första jobbiga veckan över, tröttheten är äntligen borta och kroppen börjar kännas ren (det känns verkligen när slaggprodukterna som jag samlat på mig under halvfarten försvunnit ur kroppen) och stark igen.
Det var länge sen jag visade er några resultatsiffror så det är dags för sånna nu.
När jag började på halvfarten vägde jag 92,4 kg, gick upp exakt 2 kg när jag började äta igen (helt enligt planen, kroppen stabiliserar sig efter så lång tid av flytande föda). De där två extrakilona räknar jag inte in i totalsumman där nere utan den beräknas utifrån det senaste resultatet på xtravaganzavågen.
Har inte vägt mig på xtravaganzavågen under halvfarten, men när jag var på vattenjympan den 6 mars visade vågen i simhallen att jag precis krypit under 90 kilosstrecket. Hurra!
Sedan dess har jag hunnit med en semester i Berlin. Naturligtvis tänkte jag på vad jag åt även under semestern men det blev både vin, drinkar, hamburgare, vårrullar och glass där. Drack t.o.m den sötaste varma chokladen jag någonsin smakat:

Skuldkänslor eller liknande hade jag inte eftersom jag noga valde ut vad jag ville njuta av (vilket resulterade i ett retaurangbesök där den något omaka combon pannkakor, vårrullar och vitlöksbröd beställdes in) och vad jag valde att avstå ifrån.
Efter frossandet i Berlin körde jag igång med helfarten igen och fick se minst sagt förvånande resultat när jag klev upp på vågen (måttbandet har inte kommit fram ur flyttkartongerna än så midjemåttet får vänta):
Vikt: - 9,1 kg (-57,4 kg)
Inför och nu under den nya helfarten så har tanken "20 kilo kvar, 20 kilo kvar" rullat i mitt huvud dagligen, det är det som jag har fokuserat på. Det är nästan så att hjärnan behöver en omstart för att förstå att det faktiskt är betydligt mindre än så kvar.
Att komma så här nära målet är både roligt och läskigt på en och samma gång. Under hela den här viktresan så har jag alltid försökt föreställa mig i förväg de utmaningar jag kommer att möta för att kunna förbereda mig mentalt för dem. Den största utmaningen är naturligtvis att hålla jämnvikten sen när jag når min målvikt, och som en del av den hur det kommer att kännas när jag inte längre ska sträva efter att gå ner mer.
Kommer luften att gå ur mig när vågen visar att jag är klar? Kommer jag att falla tillbaka till gamla mönster?
Nej. Jag har lärt mig så mycket om mig själv under den här tiden att jag vet att det inte kommer att bli så. Jag har lärt mig tycka om mitt nya jag så jag skulle inte vilja göra det mot mig själv.
Men vad kan man jämföra 57 kg med då? Jo det är så mycket bagage som du får ha med dig om du flyger med två stycken 25-kilosväskor, ett handbagage och en liten beautybox.

Kommentarer
Postat av: Linda
helt galen väskajämförelse! Galet! :)
snart kan du gå som handbagage :)
(han kan gå som handbagage det har han gjort förut)
Postat av: Nina
Wow Jasmine! Då har du ju knappt nåt kvar att gå ner nu, kämpa på sista biten, du lär vara i mål innan utsatt tid =) Duktig du är, en ren inspirationskälla!
Postat av: Annika
Du är helt fantastisk! Jag är inte förvånad att du ligger före i planen. Tänk så få veckor du faktiskt har kvar. Kram Annika
Trackback