Att vara sjuk är aldrig roligt, men den här gången har jag tyckt extra mycket synd om mig själv, ingen glass för en öm hals, inget smågodis som piggar upp en. Bara gå/ligga hemma och ha alldeles för mycket tid på att tänka på alla frestelser som finns så nära. Att inte ens få tugga på halstablett höll på att göra mig tokig. Jag har inte varit hungrig, men sugen på allt mellan himmel och jord. Att ta ett glas vatten i det läget hjälpte inte så mycket.

Inte har jag kunnat träna heller och jag kan bokstavligen känna hur den lilla styrka jag har hunnit bygga upp har förtvinat pga. sängliggande. Motivationen har definitivt fått sig en törn av det så jag bestämde mig för att jag var tvungen att göra något för att fortsätta hålla blicken på målet.

Den kanske verkar som ett lite knäppt sätt att göra det, men alla sätt som fyller sitt syfte får vara hur knäppa som helst för mig, bara de funkar.

Jag plockade upp min oöppnade HM-katalog ur pappersinsamlingen och så ringade jag in alla de klädesplagg jag skulle vilja och kunna ha när jag når min målvikt. Och det fungerade! Motivationen ökar igen i takt med att febern försvinner och det känns som en liten miniseger att ha klarat av den första motgången.