Update
Det har varit ett tag sen sist och det första man vill veta är väl om jag har hållit vikten?
Svar ja, jämnvikten fungerar. Detta trots att jag inte kunnat träna på nästan två veckor. Förra veckan fick jag nämligen min efterlängtade gallstensoperation. Den blev akut istället för planerad och jag var inte alls beredd på att det skulle göra så ont efteråt. Hade någonstans sett framför mig att jag kanske skulle vara lite seg samma dag med att dagen därpå skulle jag vara uppe och hoppa som vanligt. Så var det inte.
Men idag var det första dagen som jag vaknade utan att ha ont så nu i eftermiddag blir det några lättare övningar på gymmet och går det bra så kan jag börja springa igen nästa vecka beronde på hur stygnen ser ut. Äntligen!
Maten går också bra, jag tänker på vad jag äter utan att för den skull blivit någon nitisk matpolis. Såhär så till exempel gårdagens lunch ut:
Det är en räk- och kesopaj med yoghurtsås och sallad till. Keso i pajen gör att man inte behöver lika mycket riven ost som i en vanlig paj utan bara lite på toppen för att den ska gratineras (dessutom mättar det väldigt bra). Den krispiga kanten vill man inte vara utan när man äter paj, men den består ju bara av smör/olja och mjöl så istället för att göra ett helt pajskal så gör jag bara en liten pajdegssats och som jag rullar och lägger som en kant ovanpå fyllningen. Gott blev det!
Järnmagen
Nu har det gått en vecka sedan jag började äta på riktigt igen och det är många som undrar hur magen klarar det. Kan inte svara för hur det brukar vara för jag verkar vara utrustad med en riktig järnmage (bortsett från att jag har gallsten då) som har klarat alla övergångar mellan helfart, halvfart och jämnvikt utan att krångla.
I helgen var det grillpremiär och det kan vara det godaste jag ätit någonsin. Men potatissalladen som jag alltid hade som tillbehör förut är borta och ersatt med grönsaksspett. Saknar den inte ett dugg!
I helgen var det grillpremiär och det kan vara det godaste jag ätit någonsin. Men potatissalladen som jag alltid hade som tillbehör förut är borta och ersatt med grönsaksspett. Saknar den inte ett dugg!
Skoj spinning
Spinning va kul! Någon sa innan att det handlar mycket om vilken musik som spelas och det kan nog stämma, det var iallafall riktigt bra musik på det här passet, rock blandat med hardcore techno.
Efter 5 minuter trodde jag att jag skulle dö. Benen kändes som spagetti, men det gick över. Har nog aldrig svettats så mycket i hela mitt liv, händerna gled nästan av styret. Så här dagen efter så känns benen ok, men man kan inte säga desamma om min bakdel som inte är van vid att sitta på en så smal sadel.
Spinningskorna gjorde att tån höll sig där den skulle också, höppas att jag kan få låna dem ett tag till så får jag se om jag blir riktigt biten och då är det dags att skaffa egna.
Efter 5 minuter trodde jag att jag skulle dö. Benen kändes som spagetti, men det gick över. Har nog aldrig svettats så mycket i hela mitt liv, händerna gled nästan av styret. Så här dagen efter så känns benen ok, men man kan inte säga desamma om min bakdel som inte är van vid att sitta på en så smal sadel.
Spinningskorna gjorde att tån höll sig där den skulle också, höppas att jag kan få låna dem ett tag till så får jag se om jag blir riktigt biten och då är det dags att skaffa egna.
Spinning
Ikväll ska jag ge spinning ett andra försök.
Har bara testat det en gång för fem år sen. Gillade det inte alls och dessutom fick det min tå att strejka. Nu har jag packat träningsväskan med lånade spinningskor och öppet sinne.
Simhallen har stängt under sommaren och innebandyn blir lidande av att alla är borta på semester. Alltså känner jag att det behövs ett komplement till styrketräningen och löpningen. Kanske blir det spinning som får bli det komplementet?
Jag känner mig halv. Bokstavligen
10 månader och 1 dag.
Så lång tid tog det att gå ner 70 kg.
Det är en rätt lång tid och alla tankar och reflektioner om hur det känns att ha nått min målvikt kommer i ett senare inlägg.
Just nu vill jag bara rikta ett enormt stort tack till familj, vänner, kollegor, alla coacher och xtravaganzamedlemmar, ni som följt bloggen och främlingar som har peppat, stöttat och hejat på mig under resans gång. Kommer aldrig kunna beskriva med ord hur mycket det har betytt. TACK!
Vet vi vad det bästa är? Att resan är inte slut än, det här är en viktig station på vägen naturligtvis, men det kommer att komma många fler och det ser jag fram emot!
Så lång tid tog det att gå ner 70 kg.
Det är en rätt lång tid och alla tankar och reflektioner om hur det känns att ha nått min målvikt kommer i ett senare inlägg.
Just nu vill jag bara rikta ett enormt stort tack till familj, vänner, kollegor, alla coacher och xtravaganzamedlemmar, ni som följt bloggen och främlingar som har peppat, stöttat och hejat på mig under resans gång. Kommer aldrig kunna beskriva med ord hur mycket det har betytt. TACK!
Vet vi vad det bästa är? Att resan är inte slut än, det här är en viktig station på vägen naturligtvis, men det kommer att komma många fler och det ser jag fram emot!
Träningsglädje
Det kan ju inte ha undgått någon att jag verkligen har fastnat för det här med löpning.
När jag pratar om det så får jag ofta höra att det är många som måste tvinga sig ut på sina rundor och fortfarande väntar på att den där löparglädjen ska infinna sig. Hade nog en väldig tur eftersom den för mig fanns på plats från första stund.
Men det är nog nåt mer än "bara" löparglädje jag känner när jag springer. Det blir inte lika omvälvande som den där första gången när det lossnade på löpbandet, men jag är alltid tacksam för att jag faktiskt kan göra det. Att jag har fysiken och tiden att göra det och det är inget som jag tar för givet.
Visst finns det rundor när benen är som bly, men träning ska vara jobbigt! För mig är det en jättekick att känna mig stark både fysiskt och mentalt och det är nog den största vinsten med hela den här viktresan. Visst är det kul att se bättre ut, köpa nya kläder och uppskatta mat på ett hela annat sätt, men att ha fått en kropp som inte begränsar mig i vad jag vill göra och klarar av är det häftigaste av allt.
Jag har inte försakat något under tiden som jag har gått på xtravaganza - jag har unnat mig en ny livsstil.
Det är så jag ser på träningen också, det är inget som jag gör för att man "ska", det är något jag unnar mig att investera tid och pengar i på samma sätt som jag unnar mig en stund på soffan med en bra bok, laga en god middag, lyssna på musik, osv.
När man känner så är det lätt att hitta träningsglädjen. Mitt tips till de som fortfarande letar efter den där glädjen är att sluta se träningen som ett nödvändigt ont, njut av att det luktar gott på kvällspromenaden, känn dig stark på gymmet när du märker att det är dags att öka motståndet, le mot dig själv i spegeln under gympapasset.
Ha kul helt enkelt!
När jag pratar om det så får jag ofta höra att det är många som måste tvinga sig ut på sina rundor och fortfarande väntar på att den där löparglädjen ska infinna sig. Hade nog en väldig tur eftersom den för mig fanns på plats från första stund.
Men det är nog nåt mer än "bara" löparglädje jag känner när jag springer. Det blir inte lika omvälvande som den där första gången när det lossnade på löpbandet, men jag är alltid tacksam för att jag faktiskt kan göra det. Att jag har fysiken och tiden att göra det och det är inget som jag tar för givet.
Visst finns det rundor när benen är som bly, men träning ska vara jobbigt! För mig är det en jättekick att känna mig stark både fysiskt och mentalt och det är nog den största vinsten med hela den här viktresan. Visst är det kul att se bättre ut, köpa nya kläder och uppskatta mat på ett hela annat sätt, men att ha fått en kropp som inte begränsar mig i vad jag vill göra och klarar av är det häftigaste av allt.
Jag har inte försakat något under tiden som jag har gått på xtravaganza - jag har unnat mig en ny livsstil.
Det är så jag ser på träningen också, det är inget som jag gör för att man "ska", det är något jag unnar mig att investera tid och pengar i på samma sätt som jag unnar mig en stund på soffan med en bra bok, laga en god middag, lyssna på musik, osv.
När man känner så är det lätt att hitta träningsglädjen. Mitt tips till de som fortfarande letar efter den där glädjen är att sluta se träningen som ett nödvändigt ont, njut av att det luktar gott på kvällspromenaden, känn dig stark på gymmet när du märker att det är dags att öka motståndet, le mot dig själv i spegeln under gympapasset.
Ha kul helt enkelt!
Mindre än två kvar
1,7 kg
Så mycket är det kvar tills jag når målvikten. Det är verkligen jätte, jättelite. Och jag är så laddad för att gå över på jämnvikten, men först ska jag faktiskt njuta av den här tiden som är kvar på helfarten. Utnyttja tiden som man sparar på att inte behöva gå och handla och laga mat, lyxa till det och ibland äta min favoritshake (chokladtoffé) mer än en gång om dagen, och ladda mentalt för det som komma skall.
Så mycket är det kvar tills jag når målvikten. Det är verkligen jätte, jättelite. Och jag är så laddad för att gå över på jämnvikten, men först ska jag faktiskt njuta av den här tiden som är kvar på helfarten. Utnyttja tiden som man sparar på att inte behöva gå och handla och laga mat, lyxa till det och ibland äta min favoritshake (chokladtoffé) mer än en gång om dagen, och ladda mentalt för det som komma skall.
I slutändan är det kroppen som bestämmer
Jag måste erkänna, trots att helfarten fortfarande pågår för fullt så åt jag den där halva bananen som de stod och delade ut igår när man kom i mål. För då var hjärnan trött, kroppen trött och sånt måste man också lyssna på.
Förresten, nu har tiderna från igår publicerats och 1:05 är den tiden som jag ska slå på iFORM-loppet i augusti.
Förresten, nu har tiderna från igår publicerats och 1:05 är den tiden som jag ska slå på iFORM-loppet i augusti.
Första milen!
Egentligen skulle jag ha opererats för gallsteni måndags. Nu blev den operationen tyvärr
inställd. Ikväll skulle jag troligen ha legat
hemma och vilat mig efter operationen men
nu gjorde jag det motsatta istället - deltog i
Blodomloppet och sprang min första mil!
Älskar känslan av att börja springa och känna
att idag, ja idag så kommer det att gå bra. Så
var det idag, jag kände mig stark men sam-
tidigt nervös, det längsta jag hade sprungit
innan var 6 km. Men när benen kändes sådär
starka som de gjorde idag så bestämde jag
mig för att det skulle gå hela vägen.
Två medaljer inom loppet av en vecka,
det är klart godkänt!
Min andra nummerlapp
Vilken fantastisk kväll det var att springa på igår! Väldigt mycket folk och en
härlig stämning.
Här jag och Marika, vi är som synes mycket
nöjda över att ha sprungit hela sträckan.
Jämförelser
Det blir mest inlägg om träning just nu, men vädret inbjuder ju verkligen till att ge sig ut och röra på sig och eftersom jag fortfarande går på helfart så finns det inga spännande recepet eller annorlunda smakupplevelser att dela med sig av.
Efter att verkligen ha fastnat för det här med att springa och laddar inför Vår Ruset på ikväll så läste jag det här inlägget på löparforumet jogg.se:
Jogg.se är ett trevligt Forum med sympatiska åsikter.
På senare tid har det blivit en hel del långlöpning, och många undrar väl är det möjligt, är det sunt, kan jag, etc..
Som en gång sprinter, numera långlufsare och inblandad i löpning i över 50 år är min uppfattning att
ett varv på en arena = 400m är baske mig redan det långt,
5 km är så långt, att det klarar fler än 90% av svenska folket ej av.
Så sträck på er ni som kan lufsa, jogga eller springa 5 km - OAVSETT TID.
Sikta gärna uppåt, men jämför er neråt.
Var stolta för det ni kan.
För mig var det väldigt skönt att läsa det här inlägget. Gillar jogg.se, där finns mycket intressant läsning och många tips att få men det är lätt att bli lite blind när det pratas om mil, halvmaror, osv. och då tycka att mina rundor på ca 5 km är väl ingenting i jämförelse med det. Men den enda jag ska jämföra med är ju mig själv och där ska jag fortsätta att sikta uppåt och framåt, men också bli bättre på att kolla bakåt ibland och känna sig nöjd över det som är genomfört.
Har en massa spring i benen nu, solen skiner och det ska bli riktigt kul att springa Vår Ruset ikväll tillsammans med flera andra deltagare från xtravaganza.
Efter att verkligen ha fastnat för det här med att springa och laddar inför Vår Ruset på ikväll så läste jag det här inlägget på löparforumet jogg.se:
Jogg.se är ett trevligt Forum med sympatiska åsikter.
På senare tid har det blivit en hel del långlöpning, och många undrar väl är det möjligt, är det sunt, kan jag, etc..
Som en gång sprinter, numera långlufsare och inblandad i löpning i över 50 år är min uppfattning att
ett varv på en arena = 400m är baske mig redan det långt,
5 km är så långt, att det klarar fler än 90% av svenska folket ej av.
Så sträck på er ni som kan lufsa, jogga eller springa 5 km - OAVSETT TID.
Sikta gärna uppåt, men jämför er neråt.
Var stolta för det ni kan.
För mig var det väldigt skönt att läsa det här inlägget. Gillar jogg.se, där finns mycket intressant läsning och många tips att få men det är lätt att bli lite blind när det pratas om mil, halvmaror, osv. och då tycka att mina rundor på ca 5 km är väl ingenting i jämförelse med det. Men den enda jag ska jämföra med är ju mig själv och där ska jag fortsätta att sikta uppåt och framåt, men också bli bättre på att kolla bakåt ibland och känna sig nöjd över det som är genomfört.
Har en massa spring i benen nu, solen skiner och det ska bli riktigt kul att springa Vår Ruset ikväll tillsammans med flera andra deltagare från xtravaganza.
Nya mål i spåret
Det kan vara solen, det kan vara den förbättrade konditionen eller så är det bara flyt men den här veckan har benen känts lätta i spåren. Den känslan får gärna stanna kvar till Vårruset nästa vecka.
För att inte bara stirra mig blind på vågen i väntan på att nå min målvikt där (det är riktigt segt nu på slutet) så låter jag den ta det ta den tid det tar och fokuserar på mitt senste träningsmål: sommaren 2010 ska bli sommaren då jag springer min första mil.
Och för att verkligen se till att det blir gjort så anmäler jag och några utav mina kollegor oss till iFORM-loppet den 11 augusti.
För att inte bara stirra mig blind på vågen i väntan på att nå min målvikt där (det är riktigt segt nu på slutet) så låter jag den ta det ta den tid det tar och fokuserar på mitt senste träningsmål: sommaren 2010 ska bli sommaren då jag springer min första mil.
Och för att verkligen se till att det blir gjort så anmäler jag och några utav mina kollegor oss till iFORM-loppet den 11 augusti.
Schema Träningens dag
Äntligen har de släppt tiderna för de olika aktiviteterna i Rålis på Träningens dag på lördag. Här finns programmet.
Jag ska hinna med följande:
12.20-13.00 Afropowerdance® med ToppHälsa
13.00-14.00 Löplek med Running Sweden
Innan passen börjar ska jag kolla in styrketräningstältet också. Hade gärna velat gå på en workshop kl 16 om funktionell träning, men tiden räcker tyvärr inte till.
Men bäst av allt just nu är att jag är frisk igen!
Jag ska hinna med följande:
12.20-13.00 Afropowerdance® med ToppHälsa
13.00-14.00 Löplek med Running Sweden
Innan passen börjar ska jag kolla in styrketräningstältet också. Hade gärna velat gå på en workshop kl 16 om funktionell träning, men tiden räcker tyvärr inte till.
Men bäst av allt just nu är att jag är frisk igen!
Vill, men ska inte
Jag är sjuk! Inte så sjuk att jag kan ligga däckad i sängen och veta att det snart kommer att gå över, nej jag är förkyld. Det kliar i halsen, näsan rinner och nyser. Men mest kliar det i kroppen. Jag vill träna.
Ska inte träna för jag vet ju att det bara skulle dra ut på hela sjukdomsförloppet. Förkylningar kommer aldrig passande, men nu känns den extra irriterande eftersom det bara är två veckor kvar till Vårruset. Ikväll är sista träningen med xtravaganza inför det och jag kommer att missa den.
Får trösta mig med att jag fick till en väldigt bra runda på den backiga femkilometaren i Skatås under min Göteborgsvistelse i helgen.
Aldrig tidigare har det hänt att jag tagit med mig träningskläder när jag åkt iväg någonstans, men det kommer jag att fortsätta med nu. Det var kul att springa i nya omgivningar och dessutom fick jag med mig sällskap på lördagsmorgonen.
Ska inte träna för jag vet ju att det bara skulle dra ut på hela sjukdomsförloppet. Förkylningar kommer aldrig passande, men nu känns den extra irriterande eftersom det bara är två veckor kvar till Vårruset. Ikväll är sista träningen med xtravaganza inför det och jag kommer att missa den.
Får trösta mig med att jag fick till en väldigt bra runda på den backiga femkilometaren i Skatås under min Göteborgsvistelse i helgen.
Aldrig tidigare har det hänt att jag tagit med mig träningskläder när jag åkt iväg någonstans, men det kommer jag att fortsätta med nu. Det var kul att springa i nya omgivningar och dessutom fick jag med mig sällskap på lördagsmorgonen.
Träningens dag
Nu tränar inte jag på Friskis&Svettis, men jag kommer att göra det den 22 maj. Då ska de fira Träningens dag med massa gratis träningsaktiviteter såväl ute som inne.
Hoppas på sol och uteträning den dagen!
Hoppas på sol och uteträning den dagen!
