Nu är det inte alls långt kvar till jag ska börja äta mat igen. Ju närmare den 15 jan jag kommer dessto mer påtagligt blir suget efter att få tugga, laga mat och njuta av nya smaker.

I fredags klättrade jag i princip på väggarna, kan t.o.m ha gått runt och pratat med mig själv, vet inte helt säkert. Då var det något salt jag ville ha (kan det vara så att jag var sympatibakis med alla som drack skumpa på nyår?). En bit kött smaksatt med soja var det enda jag kunde tänka på. Funderade på om jag hade något salt hemma.

En påse jordnötter låg där i skafferiet. Jag tog en jordnöt och tänkte att den måste ju stilla det här saltbehovet som höll på att förvandla mig en galning som pratade med sig själv.

Efter att ha tagit en tugga spottade jag ut nöten, den smakade inge vidare alls. Om det var samvetet eller själva smaken det berodde på vet jag inte, men jag vet iaf att nu blir det inte så svårt att hålla sig till den 15e, för gör jag det så kommer det kännas så mycket roligare att sätta igång på rätt sätt då än att fuska nu.

Första veckan kommer det att bli upptrappning för att vänja kroppen vid fast föda igen och den första måltiden är redan bestämd. Det kommer att bli en frukost:
1 hackat kokt ägg blandat med 2 msk keso, ½ tsk hela linfrön och 1 tsk stenbitsrom.

I receptet står det också: "Klipp gärna i persilja, gräslök och annat kryddgrönt och sallad"

Sallad betyder att jag kommer att hacka ner en rädisa i den där äggmixen också. När det är gjort lovar jag att sluta tjata om rädisor. Men det är inte den 15 än och tills dess kommer rädisepratet troligtvis ta mer plats än vad som är normalt. Håll ut för ni vet väl hur det gamla ordspråket lyder?

"Efter den första rädisan följer många andra recepttips"