Jag ligger hela tiden steget före i min matlagning, även om jag inte hann laga så mycket i förväg som jag hade tänkt eftersom jag blev sjuk. Men ändå - i förväg.

När jag kommer hem på kvällen och är hungrig så finns det mat färdig, bara att värma och hacka upp grönsaker till. När det är gjort så lagar jag lunch och middag till nästa dag och sådär rullar det på.

Jag vet alltså inte riktigt hur maten smakar förrän jag plockar fram min matlåda på jobbet följande dag när det är dags för lunch. Oftast så har jag väldigt svårt att låta bli att utbrista "men gu vad gott det här va!". När man säger sånt så framstår man ju lätt som lite självgod, men så är det faktiskt inte, det är snarare så att jag blir genuint förvånad över att jag kan laga mat som inte alls smakar så som jag är van att maten smakar när jag lagat den.  

Ikväll freestylade jag vid spisen, plockade lite olika delar från recept som jag gillat, la till lite egna idéer. Får se imorgon om det var så smart gjort eller om jag ska hålla mig till att följa recepten slaviskt i fortsättning också.

Imorgon är det förresten tredje innebandyförsöket, ska det äntligen bli dags för mig att bryta mitt mållösa mönster?